Biologisk mångfald och kolinlagring är starkt sammankopplade

Kolinlagringen i gräsmarker, så som naturbetesmarker och stäpper riskerar att minska i takt med förlusten av biologisk mångfald.

Orsaken till den minskade kolinlagringen är att artfattig växtlighet tycks brytas ner snabbare i marken. Det visar en ny global studie, ledd av Marie Spohn från SLU.

I studien har Marie Spohn tillsammans med 29 andra forskare från hela världen använt sig utav data från 84 gräsmarker utspridda på sex kontinenter för att förstå hur kolinlagring i gräsmarker fungerar. Några exempel från studien är nordamerikanska stäpper, Serengetis savann, Svalbards tundra och naturbetesmarker i Alperna.

Nya forskningsrön

Resultatet visar att markens kolförråd (mullhalt) i gräsmarker ökar med en större mångfald av växtarter. I varma och torra klimat är sambandet extra tydligt. Forskarna hade själva förväntat sig att detta skulle bero på att det producerades mer växtmassa ovan jord på artrika gräsmarker. Men studien visar att det beror på sambandet mellan artrikedom och växtlighetens kemiska sammansättning.

”På artrika marker innehöll växtbiomassan mindre kväve i förhållande till mängden kol, dvs. en högre ”kol/kväve-kvot”. Detta är ett tecken på att växterna innehåller mindre protein i förhållande till mängden växtfibrer – och sådant material bryts ned långsammare i marken, Skriver SLU i ett pressmeddelande.”

Svårnedbrytbara ämnen

Långsammare nedbrytning av växtdelar i artrika gräsmarker tycks vara förklaringen till att mer kol lagras i marken i den sortens miljöer. Att trenden är mer påtaglig i varma och torra klimat kan bero på flera saker. Exempelvis att växter som är anpassade till ett sådant klimat producerar svårnedbrytbara ämnen som ger skydd mot uttorkning och stark sol, och som inte innehåller kväve.

– Studien kan få långtgående följder, eftersom den antyder att en ekosystemförvaltning som återställer växternas mångfald i gräsmarker sannolikt förbättrar markens kolbindning, särskilt i varma och torra klimat, säger Marie Spohn.