På hugget med Sara Kumlin Bergman

Skogshuggaren Sara har alltid gillat att vara ute i naturen. Hon har haft skogen som arbetsplats i elva år, och de senaste tre åren har det varit på heltid.

Hur kommer det sig att du blev skogshuggare?

– Så länge jag kan minnas har jag alltid trivts med att vara ute i naturen. Innan jag hittade ”hem” till skogen har jag arbetat med allt möjligt, alltifrån hästskötare, brevbärare till att jobba på en mjölkgård och med dikor. Sen träffade jag min man, det var för elva år sedan och han arbetade mycket i skogen och då följde jag med, berättar Sara och fortsätter:

– I grund och botten är han snickare. När han sedan började trappa ner att vara i skogen blev det i stället jag som mer och mer började ta över skogen som han skötte. Så man kan säga att jag ramlade in på detta, och sen blev jag anställd hos Hästens Storskogs Entreprenad. Men jag har även ett eget företag inom skog som jag jobbar med på deltid.

Hur ser en typisk dag ut på jobbet?

– Det varierar otroligt mycket. I vanliga fall träffas arbetslaget upp vid sjutiden på morgonen och går igenom vad som behöver göras. Inför varje projekt utses alltid en arbetsledare som ska hålla koll på hur alla arbetar. Vi brukar hugga tag på en gång och ser till att placera oss på ett säkert avstånd från varandra. Säkerheten går alltid först! Säger Sara och fortsätter:

– Vissa dagar kanske två av oss får kämpa med ett jättekrångligt träd i två timmar, andra dagar har vi hunnit fälla 15 träd var på samma tid. I grunden går arbetet ut på att hugga och röja träd. Det kan vara alltifrån krångliga träd på tomter, träd längs med stora vägar till träd i naturreservat där granbarkborren varit i farten. Vi hugger stora ytor manuellt och till vår hjälp har vi hästar som kommer och skotar ut. Privata markägare tycker inte alltid det är värt pengarna att ta ut skogsmaskiner, och hästarna trampar inte heller ner marken på samma sätt som när maskinerna varit i farten. Nu när många också satsar på hyggesfritt och vi då hugger i rutor är det ibland lättare att skota ut med hästarna. Hästarna passar också bättre i känsliga områden som naturreservat.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Fälla träd, om man inte har provat så skulle man behöva göra det, skrattar Sara och fortsätter:

– Sen så gillar jag att skapa en fin skog. Det är också underbart att ha skogen som arbetsplats och vara ute i naturen så mycket som jag är. Man glömmer snabbt bort de där dagarna när det har varit hällregn eller snöat rakt från sidan, för det finns så många andra dagar som kompenserar upp det.

Vilken är den största utmaningen?

– Även om det är roligt och utmanande så är det svårt att fälla träd. Man måste hela tiden tänka på säkerheten och är man det minsta tveksam så måste man våga säga till och be om hjälp. Det är också både fysiskt och psykiskt krävande arbete. En vanlig dag snittar jag 40 000 steg. Det vore jätteroligt med fler tjejer i skogen men det gäller att ha lite skinn på näsan. Det är lätt att bli överkörd, så man måste våga sätta ner foten och säga ”ja jag är tjej men det hindrar inte mig”.