Från EU till frysta plantor
Krönika: Som egenutnämnd ”skogsnörd”, så läser man ju en del om vad som skrivs om framförallt det svenska skogsbruket. På senare tid så har den geografin, av förklarliga skäl, utvidgats till EU-nivå. Detta eftersom besluten som tas där påverkat och kommer att påverka det svenska skogsbruket i hög grad. Det är framförallt två saker som den senaste tiden etsat sig fast i min hjärna.
Det första är de mål som EU slog fast i slutet av mars, gällande för hur mycket koldioxidinlagring medlemsländernas skog och mark årligen ska ökas. Ökningen i hela EU ska vara 15 %, medan den för Sverige ska vara 9 %. Tyvärr har jag inte lyckats hitta något exakt om hur vi ska komma dit. Jag får nöja mej med att det kanske kommer mer om detta under året.
Det andra är att det varit en stor ökning de senaste åren av avverkningsanmälningar som p.g.a artskydd lett till begränsningar av avverkningen. Från 2018 till 2022 har dessa mer än fördubblats till 517 fall 2022. Den främsta orsaken till ökningen är inte att skogsstyrelsen ändrat sina rutiner utan det är att intresset från allmänheten ökat. Naturintresserade privatpersoner bevakar inkomna avverkningsanmälningar och gör egna inventeringar i området för att hitta rödlistade/skyddsvärda arter.
Anledningen till att dessa två saker uppehållit sig i min hjärna är att jag på olika sätt påverkats själv i mitt skogsbruk av dessa. Jag skrev i min första krönika i denna tidning att jag behöver ställa om mitt ”mindset” i mitt eget skogsbruk och anade då inte hur snabbt det kunde gå. Jag lämnade i början av året, via en virkesköpare, in en anmälan om avverkning på ett område där granen delvis drabbats av granbarkborre. Efter några veckor fick jag till svar att det kan komma att bli begränsning av området, eftersom det finns en fyndplats av den numera rikskända orkidèn knärot. På grannens mark! Så nu går man i väntans tider på besked om vilka hänsyn man behöver ta. Jag har egentligen inga problem med det och har full förståelse för att knäroten inte tar hänsyn till rågångar för att välja sin livsmiljö.
Den andra anledningen är att jag häromdagen hämtade mina 1000 plantor som ska i backen. Då slog det mej att jag inte tänkte på dom bara som virkesproducenter, vilket jag brukar göra. Jag tänkte även att här är nästa generation ”koldioxidbindare”. Så nu blir det ännu roligare att ägna några timmar att plantera dessa när dom väl tinat upp.
Ola Josefsson
Handelsbanken