Krönika: Känslor och märkliga perspektiv ska inte styra skogsdebatten

Skogsdebatten handlar mycket om forskning och värden, men det finns även en sida av debatten som styrs av känslor och därmed handlar om något helt annat. Lyssnar man på den och delar samma märkliga perspektiv, ja då förstår jag verkligen känslan av att läget i skogen är akut.

Oavsett om du är skogsintresserad eller inte så går det inte att undvika den debatt som idag pågår om skogen. Att så många tar del av debatten kanske också är anledningen till varför den har förändrats. För jag tycker att allt mindre av skogsdebatten handlar om skogen och dess värden och allt mer om känslor. Känslor som allt för ofta verkar grunda sig i en föreställning att skogsbranschen kontinuerligt skövlar naturskog och kränker ursprungsbefolkningens rättigheter. En bild som miljösidan har målat upp under lång tid och som nu börjar få fäste. Kanske framförallt bland de människor som inte har någon egen uppfattning eller intresse av skogen, men som ändå reagerar. Jag förstår dock reaktionerna med tanke på den skrämselpropaganda som förs. Numera förklaras bilder på enorma kalhyggen som det normala och uttalanden som ”våldtäkten av den svenska naturen” är vardagsmat.

På senare tid har jag reagerat på att det finns så vitt skilda perspektiv inom debatten, kanske framför allt att det finns så många märkliga. Ett sådant är påståendet att Sverige inte har någon skog kvar, bara plantager i raka rader. Ofta likställs de svenska ”plantagen” med eukalyptus- och oljepalmsodlingar i Sydamerika. Det är återigen ett väldigt slagkraftigt uttalande, men det saknar helt verklighetsförankring. Om du går in i vilken norrländsk produktionsskog som helst så inser du ganska fort att likheterna mellan ”tall-plantager” och eukalyptusodlingar är väldigt få. En annan intressant åsikt om dessa plantager är att eftersom de inte är skog så kan de heller aldrig bli en naturskog, vilket jag har väldigt svårt att köpa. Det känns helt orimligt att en planterad tallskog inte skulle kunna utvecklas till en framtida naturskog om den lämnas orörd. Än märkligare blir denna tankevurpa när det handlar om sådd skog. Där en föryngring med fröträd blir en naturlig skog, medan hygget bredvid som föryngras med mekanisk sådd blir ett trädplantage.

”Sveriges urskog finns bara kvar i reservaten” är ytterligare ett uttalande som med jämna mellanrum återkommer i debatten. Det används ofta som ett argument för att skogsbruket har avverkat all urskog och att ytterst lite finns kvar i produktionsskogen. Personligen har jag dock svårt att se problemet här. För mig känns det som en självklarhet att den skyddsvärda skog vi har i Sverige ska finnas i reservat och vara just skyddad. Att vi fortfarande har kvar dessa biotoper i produktionsskogen, och riskerar att avverka dem, är enligt mig ett mycket större problem än det motsatta.

Att skogsbruket påverkar miljön är såklart ingen osanning och branschen jobbar ständigt mot att minimera den påverkan. Däremot ser jag det väldigt meningslöst att skapa rubriker för att måla upp svenskt skogsbruk för något sämre än vad det är. Vi har troligen väldigt lite att vinna på att misskreditera skogsbruket och det bidrar definitivt inte till några lösningar. För sanningen är att utifrån de förutsättningarna Sverige har för skogsbruk så är vi bland de bästa i världen, och risken att hela Sverige ska bestå av raka plantagerader om 20 år är tämligen obefintlig.

Lukas Svangärd
Jägmästarprogrammet, Umeå