Sveaskog ger en försmak på framtiden

Krönika: Vad vi ska göra med skogen i framtiden har länge varit en debatterad fråga, men ett som är säkert är att vi inte kan fokusera på både miljö och produktion samtidigt. Om vi ska utveckla miljöhänsynen inom skogsbruket och ändra våra brukningsmetoder, så är den produktionsminskning som Sveaskog nu varslat om bara en försmak av ett kommande mycket större problem. 

 

Nio dagar av det nya året hann passera innan Sveaskog meddelade att deras avverkningsnivåer i Norrbotten kommer att minskas med 45 procent under 2023. Bakgrunden till minskningen ligger i att de inte kunnat komma överens i samråden med samebyarna, men oavsett bakgrund så kan vi direkt se konsekvenserna. Flera små sågverk har redan varslat om att de kommer att drabbas kraftigt av denna minskning och jag tror personligen inte att någon industri i Norrbotten kan undgå att påverkas av händelsen. Däremot kommer effekterna på hela skogsindustrin troligtvis endast att vara marginella eftersom minskningen bara sker hos en aktör, men det är ändå ett tydligt tecken på vart framtiden är på väg. 

För de flesta kommer det inte som någon nyhet att ökad miljöhänsyn inom skogsbruket skulle leda till minskat uttag av råvara. Ökade certifieringskrav, stärkta miljömål och utökade samråd kommer att påverka var vi får avverka och även hur mycket. Jag säger inte att det är något fel med dessa miljömål, tvärtom är de väldigt rimliga. Det är en självklarhet att skogsbruket ska ta hänsyn till miljö och omgivning, men hur viktiga dessa mål än är så får man inte glömma bort att de medför konsekvenser. Konsekvenser som skogsindustrin har varit väl medvetna om under en lång tid. Tyvärr har allmänheten fått ta del av den mediala bilden att skogsbruket kan stärka sina miljömål närmast problemfritt, vilket är långt i från sant.  

Miljömål är viktiga, men höjningar av dessa får direkta och långsiktiga konsekvenser på skogsbruket. Det säger sig självt att om miljömålen ska bli mer omfattande och därmed kräva en större avsättning av skog, eller om hyggesfria metoder ska tillämpas i högre grad, kommer den tillgängliga volymen att minska. Denna minskning kommer i sin tur omöjliggöra att skogsindustrierna kan nå sina framtida produktionsmål. Kampen om skogsråvaran kommer då att öka, vilket i sin tur leder till konkurser, minskade exportvärden, förlust av arbetstillfällen och även en sämre ekonomisk välfärd för hela Sverige. 

Det är omöjligt att fortsätta stärka miljömålen samtidigt som vi ökar produktionen, något mål måste åsidosättas. Fortsätter vi även i framtiden att försöka uppnå båda målen samtidigt så kommer vi inte uppfylla något av dem. Skogsbruket är väl medvetna om detta och försöker jobba fram kompromisser, men när allmänheten inte förstår konsekvenserna av deras önskemål från skogsbruket, så kommer aldrig kompromisserna att accepteras.

Sveaskogs uttalande har såklart kritiserats, bland annat av Svenska Samernas Riksförbund som tycker att uttalandet skuldbelägger samebyarna och bidrar till att öka polariseringen i norr, men jag tycker att de missar poängen. Problemet handlar inte om att samråd måste hållas med samebyarna, för det tycker nog de flesta är helt rätt. Problemet är att vi inte kan bedriva ett skogsbruk med nuvarande eller förstärkt miljöhänsyn samtidigt som vi planerar ökningar i produktionen, och detta är just vad Sveaskog har demonstrerat.

 

Lukas Svangärd
Jägmästarprogrammet, Umeå

Artikeln publicerades måndag den 06 februari 2023

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste