Kommunikation före aktion
Krönika: Skogsindustrin blir allt bättre på att höras och synas, vi skriver lysande debattartiklar, är väldigt måna om att lyfta vårt miljöarbete, förklara varför skogen är framtiden och vi spenderar miljoner på marknadsföring. När vi däremot gör våra åtgärder i skogen är det tyst, alldeles för tyst.
Nyligen läste jag en nyhetsartikel angående en gallring som utförts i en rekreationsskog, där stämningen nu var upprörd bland de boende i området. De var bland annat irriterade på allt ris som lämnats kvar och förstod inte varför åtgärden utfördes, men framförallt var de irriterade på att de fick reda på åtgärden när första skogsmaskinen lastades av i kvarteret. Skogsbolaget å andra sidan kunde efter att media kontaktat dem väldigt väl svara på varför åtgärden utfördes och att riset skulle plockas bort manuellt för att skogen skulle bibehålla sitt rekreationsvärde. Skogsbolaget eller uppdragsgivaren kunde däremot inte svara på varför ingen i kvarteret fick reda på åtgärden i förväg.
Att människor blir varse om en skogsåtgärd först när den påbörjas är ingen engångsföreteelse, det är mer regel än undantag, något som är märkligt då åtgärder i skogen oftast är ett resultat av genomtänkta och långsiktiga skötselplaner. Att man med så pass bra argument till när och varför åtgärden ska göras, ändå väljer att inte informera om den är för mig obegripligt. I produktionsskogen förstår jag att man inte informerar i förväg om åtgärden, det är sällan någon som påverkas av den, men varför gör man inte det i det tätortsnära skogsbruket?
Dagens debatt kring skogen och miljön har skapat en situation där en skogsmaskin närmast har blivit en synonym för protester och diskussion. Så visst kan jag förstå känslan av att man vill sköta åtgärder i skogen lite i skymundan, speciellt i tätbebyggda områden, men det är helt fel väg att gå. Kan man i god tid innan åtgärden informera de människor som påverkas av den om dess omfång, anledning och konsekvenser, så kan man direkt ta emot och besvara de frågorna som oundvikligen dyker upp. Alternativet med att människor i efterhand ska kontakta media är inte ett vinnande alternativ för någon. Det är svårt att ändra en åtgärd efter den är gjord och ytterligare en artikel om hur ett skogsbolag har ”misskött” sig kan branschen klara sig bra utan.
Det kan såklart bli konsekvenser av att i förväg informera om en åtgärd, det är inte omöjligt att åtgärdens omfång kan komma att ändras eller att den helt ställs in och det borde inte vara något problem. Trots allt så ska inte det tätortsnära skogsbruket primärt handla om varken pengar eller produktion, det ska vara ett samspel mellan människor som påverkas av åtgärden och markägaren. För både markägaren och utföraren så kan informerandet av åtgärden innebära att de själva kommer få telefonsamtal, frågor och klagomål. Detta hade dock hänt oavsett, men då skogen ännu står kvar så har du åtminstone fördelen av att ha förmedlingsutrymmet kvar och slipper dessutom diskutera med människor som agerar i affekt.
Jag förstår inte tanken med att först utföra åtgärden och sen ta kritiken. Visst åtgärden blir gjord och kubiken kommer fram, men till vilken nytta? Det tätortsnära skogsbruket handlar i regel om små volymer och jag ifrågasätter starkt om dessa volymer verkligen är värda rubrikerna. Eftersom skogsbruket idag är så beroende av allmänhetens acceptans så kan vi åtminstone undvika den onödiga negativa publiciteten och faktiskt kommunicera våra åtgärder, för hela skogsbranschens bästa.
Lukas Svangärd
Jägmästarprogrammet, Umeå
