Felaktig bild av skogsbrukets försurning kan bromsa grotuttag

Forskare från SLU varnar nu för att en överdriven tolkning av försurningskänsligheten kan ge restriktivare politik när det gäller uttag av skogsbränsle. Något som i förlängningen skulle skada Sveriges klimatarbete.

Skogsbrukets försurning är en viktig fråga när det gäller beräkningen av möjligt uttag av skogsråvara som kan användas för att ersätta fossila bränslen på ett hållbart sätt. Otillräckliga bedömningsmodeller som överskattar försurningskänsligheten riskerar enligt SLU-forskare att istället bromsa skogsbränsleuttaget och därmed också klimatarbetet. Foto: Stefan Löfgren/SLU

Enligt en forskargrupp på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ger den indikator som i dag används av myndigheter i bland annat Sverige en förenklad och ibland missvisande bild av den skadliga, försurande effekt av skogsmarken som skogsbränsleuttag kan ha. Forskarna anser därför att indikatorn är olämplig som grund för rådgivning.

Olika faktorer

Ett av Sveriges miljömål handlar just om försurning, och målet är ”bara naturlig försurning”. I en studie som SLU-forskarna gjort och som i våras publicerades i den vetenskapliga tidskriften Ambio visas hur olika faktorer påverkat markförsurningen i de svenska skogarna mellan 1955–2010, i olika delar av landet.

Studien visar att surt nedfall var huvudorsaken till försurningen under en stor del av denna period, samtidigt som ett växande virkesförråd och ökad avverkning också bidragit. Dessa faktorer utgör i dag en större andel av försurningen än det sura nedfallet, samtidigt som allt fler av de ämnen i marken som kan buffra mot försurning hamnar i trädens biomassa.

Försurningen som är kopplad till skogsbruket består enligt forskargruppen till ungefär lika stora delar av ett ökande virkesförråd och bortförsel av avverkade träd. Användningen av grenar och toppar som biobränsle har däremot haft marginell betydelse i sammanhanget.

Kontroversiell bild

Forskarna menar att försurningsfrågan är en viktig aspekt om man vill göra en bedömning av hur mycket skogsråvara som kan användas för att ersätta fossila bränslen på ett hållbart sätt. Den indikator som används för att skatta skogsbrukets försurande påverkan bygger på bortförseln av så kallade baskatjoner vid uttag av grot. Om uttaget överskrider en viss kritisk nivå utgår indikatorn ifrån att det finns risk för näringsutarmning och försurning av mark och vatten. Störst bedöms risken vara i sydöstra Sverige som pekas ut som ett känsligt område.

– Den bilden är kontroversiell, eftersom den miljöövervakning av mark och vatten som bedrivs vid SLU visar att sydvästra Sverige är betydligt mer försurat, säger Stefan Löfgren, som är forskningsledare vid SLU:s institution för vatten och miljö i ett pressmeddelande. Med utgångspunkt bland annat i försurningsstudien i Ambio och data från Markinventeringen har jag och några kollegor från institutionen för mark och miljö därför gjort en kritisk granskning av den så kallade CBH-indikatorn (critical biomass harvest) som används i Sverige sedan 2018. 

Stora osäkerheter

Resultat från studien visar stora osäkerheter i beräkningarna av CBH-indikatorn, låg rumslig upplösning och avsaknaden av flera relevanta processer i beräkningarna. Något som sammantaget leder till att försurningskänsligheten överdrivs. På länsnivå samvarierar inte överskridandet av CBH med skogsmarkens syra-basstatus, utan överskridandet beror på mängden baskatjoner i trädbiomassan.

– Det senare innebär att bördiga marker utpekas som mer försurningskänsliga än lågproduktiva, vilket inte stämmer, säger Stefan.

Problemet som forskarna ser med indikatorer likt CBH-indikatorn är när de används som grund för riktlinjer för uttag av skogsbiobränsle, då de genom den överdrivna försurningskänsligheten riskerar att leda till en politik som är omotiverat restriktiv mot uttag av skogsbiobränsle.

Platsspecifika data

CBH-indikatorn bör enligt forskarna inte heller användas som underlag för rådgivning till markägare eftersom den inte fungerar för bedömning på beståndsnivå. 

– Om den här typen av indikatorer ska användas måste de baseras på platsspecifika data och kombineras med information om lokala beståndsegenskaper. Det kan till exempel handla om jordens kornstorleksfördelning och geologiska ursprung samt näringshalter i trädens barr. I Nederländerna och Kanada föreslås nu att just sådana kombinationer ska användas vid bedömning av risken för näringsutarmning och försurning av mark och vatten, säger Stefan. 

Baskatjon

Positivt laddad jon som bidrar till att hålla uppe pH-värdet i marken. Vanligaste baskatjonerna i marken är kalcium-, magnesium-, kalium- och natriumjoner.

Källa: Skogskunskap

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-781 89 57
E-post: bjorn@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 08 november 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste