Värdefull livsmiljö för många skogsarter

Mindre bestånd av ädellövskog som planteras på åkermark har ett stort värde för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det visar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och Stockholms universitet i en ny studie.

En 80-årig ekplantering på åkermark där de artrika fält- och buskskikten har hunnit etablera sig och liknar hur det ser ut i ekbestånd på gammal skogsmark. Foto: Jörg Brunet, SLU

För att kunna bevara och utveckla den biologiska mångfalden i intensivt brukade jordbrukslandskap är det viktigt att skapa ett nätverk av skogspartier som erbjuder livsmiljöer för utpräglade skogsväxter och som kan hjälpa dessa att fortsätta spridas i landskapet. Forskarlaget från SLU och Stockholms universitet har därför kikat på hur skogsväxter koloniserar i små lövskogar som har planterats på nedlagd åkermark i Skåne. Genom att studera planteringar som är mellan 20–140 år gamla har de kunnat visa hur växtligheten har utvecklats under åren och vad man kan göra för att sprida olika typer av skogsväxter.

Värdefullt tillskott

Studien visar att den ädellövskog som planterats på gammal åkermark ger ett värdefullt tillskott av livsmiljöer för många kalkgynnade skogsarter, som med tiden har förlorat en stor del av sin ursprungliga livsmiljö i samband med brukandet av marken. Men med hjälp planteringar med ädellövsskog kan rödlistade arter så som desmeknopp, skogsveronika och strävlosta, som alla hittades i åkermarksplanteringar, få möjlighet att spridas och överleva i svenska jordbrukslandskap även i framtiden.[IO1] 

– Nyetablerad lövskog koloniserades av oväntat många typiska skogsarter även om den är helt omgiven av öppen jordbruksmark. Etableringen går dock betydligt snabbare om den nya skogen planteras direkt intill äldre skogsmark, säger professor Jörg Brunet från SLU i ett pressmeddelande.

Återskapa skogsflora

Under en tidsperiod på 60–80 år kan ädellövsplanteringar bidra till att utveckla en skogsflora som till stor del liknar den ädellövskog som återfinns på gammal skogsmark, om det finns gammal ädellövskog i närheten. I de mer isolerade planteringarna, där avståndet till gammal skog var mer än 100 meter, hittade forskarna bara runt hälften så många typiska skogsväxter som i gammal skog, efter cirka hundra år. Så i båda planteringstyperna blir floran med tiden alltmer lik den i gammal ädellövskog, men utvecklingen tar olika lång tid. Däremot har planteringarnas storlek ingen tydlig inverkan på artantalet.

– Vi föreslår därför att man vid nyetablering av lövskog i jordbrukslandskap planterar både nära äldre artrik skog och utspritt i det öppna jordbrukslandskapet. Då skapas ett nätverk av skogspartier som kan fungera som ”språngbrädor” för skogsväxters fortsatta spridning i landskapet, säger Sara Cousins från Stockholms universitet.

Resultatet av studien har nyligen redovisats i en artikel i Journal of Applied Ecology, och forskningen har finansierats av Formas och Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag. Studien är ett samarbete mellan Jörg Brunet och Per-Ola Hedwall vid SLU i Alnarp och Sara Cousins och Jessica Lindgren vid Stockholms universitet.

Madeleine Rapp
Madeleine Rapp
Tel: 073-632 89 97
E-post: madeleine@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades torsdag den 26 augusti 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste