”Inte bara att plugga ett dike”

Den senaste tiden har återvätning kommit i ropet som ett sätt att minska klimatpåverkan från redan dikade torvmarker, som beräknas släppa ut 6,5 miljoner ton koldioxidevivatenter per år. Men enligt branschorganisationen Svensk Torv är det en förenklad och missvisande bild som ges när man bara talar om att plugga igen diken.  

 

Återvätning av torra våtmarker leder till minskade koldioxidutsläpp om vattennivån höjs tillräckligt. Genom återvätningen uppstår samtidigt utsläpp av betydligt kraftigare växthusgaser som metan och lustgas samtidigt som vattenytan som måste hållas på en speciell nivå inte kontrolleras, så någon större klimatvinst blir det inte i det långa loppet menar Svensk Torv. En alternativ efterbehandling som sällan nämns är också återbeskogning efter avslutad torvskörd som kan vara mer lönsamt för markägare.
 Foto: Mats Henriksson, Neova 


Under våren har det kommit både en rapport från Skogsstyrelsen och ett regeringsuppdrag till samma myndighet som pekar på klimatvinsterna med att återväta gamla våtmarker och redan dikade torvmarker. En åtgärd som väntas minska koldioxidutsläppen. Men redan här, när regeringsuppdraget blandar ihop våtmarker och torvmarker, så börjar det enligt branschorganisationen Svensk Torv bli lite spretigt.

Kan finnas intresse 

– En våtmark är inte samma sak som en dikad torvmark i skogs- och jordbrukslandskapet. I samband med regeringsuppdraget talade man om att rena vatten genom att restaurera våtmarker och det är sant, att leder man in smutsigt vatten i en anlagd våtmark så får man ut ett renare vatten. En mosse däremot är självförsörjande på vatten, det vatten som regnar på mossen är det vatten som finns där, så det är viktigt att ha klart för sig vilken våtmark samt vilken markanvändning man talar om och hur marken är konstruerad när man är ute efter vattenrening, säger Robert Wedmo på Svensk Torv till Skogsaktuellt. 

De dikade torvmarker som finns i dag har anor ända från 1800-talet och fram till 1980-talet. Marken dikades ut på statens uppdrag och syftet har bland annat varit att utöka markarealerna i Sverige för att kunna skörda torv för energi och som odlingssubstrat, samt att anlägga skog och utöka växtodlingsarealen. 

– Som jag förstått så är det framförallt dessa dikade torvmarker som regeringen nu vill rikta in sig på när det gäller den här återvätningen. Där det inte blev riktig bra skogsmark och inte heller någon bra jordbruksmark. Det kan säkert finnas de markägare som är intresserade av att få ersättning för sådan mark, säger Robert. 

Ofantligt liten yta 

Torv är i dag ett av de viktigaste substraten för odling av allt ifrån livsmedel till skogsplantor, och i Sverige skördas torv endast från tidigare dikade torvmarker. Redan i samband med utfärdandet av torvtäktstillstånd måste torvföretagen sätta av pengar för efterbehandling av marken till exempelvis ny våtmark, skog eller olika naturtyper när skörden är klar. 

Hos Svensk Torv ser man med viss förvåning på de stora summor som skjutits till för ett projekt som man menar inte kommer ge särskilt mycket tillbaka. Istället skulle man kunna utveckla torvbruket på en del av de dikade torvmarkerna och låta medlemsföretagen sköta efterbehandlingen som är obligatorisk för att få torvtäktstillstånd, utan att använda skattemedel. 

– I projektet ”Life to ad(d) mire” som pågick mellan 2010–2015 restaurerade man 35 dikade torvmarker i hela landet för mindre än hälften av de pengar som Skogsstyrelsen nu ska få. Totalt röjde man upp och pluggade igen över 40 000 hektar. I Sverige räknar man med att vi har omkring tre miljoner hektar före detta våtmark som dikats ut med bidrag av staten. Trots det har vi fortfarande nio miljoner hektar våtmarker kvar och av de är ungefär 2,5 miljoner hektar av dikade, så även om Skogsstyrelsen lyckas plugga igen 100 000 hektar så är det så ofantligt lite sett till den totala arealen av redan dikade torvmarker som läcker växthusgaser, säger Robert. 

Fortsätter läcka gaser

Att plugga igen diken är inte helt enkelt, varken tekniskt eller juridiskt sett då de enligt Svensk Torv faller under vattenlagstiftningen.

– Genom att gräva igen diken och skapa en fuktigare dikad torvmark har man på pappret blivit av med växthusgasutsläpp för att torven där slutar brytas ner, säger Robert och fortsätter:

– Från en naturlig våtmark avgår det samtidigt andra betydligt kraftigare växthusgaser som metan och lustgas, men eftersom den dikade torvmarken pluggats igen anses utsläppen vara naturliga så då behöver man inte räkna med de. Vi kanske har avbrutit torvnedbrytningen, men det är inte så att en dikad torvmark slutar att avge växthusgaser bara för att staten låtit återväta den. 

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-781 89 57
E-post: bjorn@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 28 juni 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste