Att kasta pengar på problemen är inte lösningen

Det går snart inte att hålla räkningen på alla utredningar och politiska processer som riskerar att kraftigt begränsa skogsägares frihet och möjlighet att bruka sin skog. Att dessutom tro att allt löser sig genom att kasta pengar på problemen visar bara att det saknas en övergripande förståelse för vad det innebär att äga och bruka skog. 

 

Att betala ut ersättning är en ständigt återkommande ”lösning” i en rad landsbygdsrelaterade frågor. En varg river får, ersättning. Skog blir reservat eller annat skyddat område, ersättning. Det hittas svampar eller fåglar i din skog som råkar vara sällsynta just där, ersättning (om du har tur och Skogsstyrelsen har pengar). Gruvbolag vill bryta mineraler på din mark, ersättning. Men är det pengar man som skogsägare eller allmänt verksam på landsbygden vill ha, eller är det rätten och möjligheten att bruka sin skog och bedriva sitt lantbruk som man alltid gjort och som kanske generationer gjort före dig? Jag tror mer på det sistnämnda. 

Den kavalkad av utredningar och nya politiska strategier som nu fyras av mot svenskt skogsbruk och svenska skogsägare är full av otrevliga överraskningar som inte bara inskränker ägande- och brukanderätten. Det handlar också om hinder för svensk virkesförsörjning, försämrade möjligheter till stora industriella inkomster för både företag och statskassa samt omställningen till ett fossilfritt samhälle. För att inte tala om de stora kostnader som skogsskyddet innebär i just ersättningar. 

Att förvalta en naturresurs som skog är något som inte bara kan ersättas med siffror på ett bankkonto. Men för människor som inte kan se annat än skogens ekonomiska värde är det svårt att förstå, och tyvärr är det gott om sådana personer i beslutsfattande positioner både i Sverige och på EU-nivå. Känslan av att ha berövats något fysiskt som varit ditt, något levande som du varit delaktig i. Det kan inte kompenseras med ett schablonbelopp. 

Visst finns det skog som behöver skydd och som är direkt olämplig att bruka, men att bruka skog bör vara det huvudsakliga målet. Att som skogs- och artskyddsutredningen föreslår ta hundratusentals hektar skog ur produktion och kraftigt begränsa skogsbruk under delar av året, samtidigt som röster höjs för ett mindre intensivt brukande med mindre hyggen, helst med hyggesfria metoder, på den återstående arealen, är helt orimlig om vi ska kunna bygga i trä och fasa ut fossila bränslen.   

Riksskogstaxeringens senaste redovisning av det svenska skogstillståndet ger en betydligt ljusare bild av utvecklingen för gamla skogar än vad miljölobbyn målar upp. Den generella hänsynen och detaljhänsynen i det svenska skogsbruket är i det stora hela bra, och med ny teknik och nytt kartmaterial blir det lättare för skogsbruket att ta den miljöhänsyn i den brukade skogen som behövs.

Sverige har 0,007 procent av världens skogar, men behandlas i den ”stora” debatten ofta som om hela världens klimat hängde på vårt skogsbruk. Jag hoppas att politiker och EU-parlamentariker från både Sverige och andra länder, som förstår skogsbrukets betydelse, står pall när skogsbrukets framtid nu står på spel. 

För mig står det i alla fall klart. Hellre en hållbart brukad skog än en ohållbart obrukad skog.

Björn Schubert
Redaktör

 

Artikeln publicerades onsdag den 23 juni 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste