DNA-teknik knyter älgen till tallbete

Ett forskningsprojekt på SLU finansierats av Skogssällskapet visar genom DNA-analys att älgen står för 97 procent av betesskadorna på tall. Resultatet visar att älgen har störst påverkan på tallungskogar trots ökade stammar av andra hjortdjur.

I ett nytt forskningsprojekt där saliv från betade kvistar ur skog i mellansverige analyserats av SLU har man kunnat se att älgen står för 97 procent av betet på tallungskog. Foto: Pia Gyllin

Hos SLU i Umeå har betade kvistar från fyra mellansvenska områden med etablerade stammar av älg, rådjur, dov- och kronhjort undersökts och salivrester har analyserats.

Helt dominant

Resultaten visar att det i 97 procent av fallen är älg som stått för betesskador i tallungskog. Det kan enligt SLU i sin tur tyda på hög konkurrens om foder.

– Det visar att älgen kan vara helt dominant även då det finns andra hjortarter i närområdet. Förklaringen kan vara att dessa hjortar konkurrerar bort älgen från annan tillgänglig föda, till exempel blåbärsris. Då tvingas älgen kompensera sig med att beta ännu mer tall än den annars skulle gjort, säger Julia Jansson, doktorand vid SLU i Umeå och den som har drivit projektet i ett pressmeddelande.

Verktyg kan vässas

Viltförvaltaren Robert Karlsson på Skogssällskapet hoppas att metoden kan komma till användning i den praktiska viltförvaltningen.

– Metoden kan ge värdefull information om inte bara älgstammen utan också om det övriga klövviltet. Information som vi många gånger saknar idag, säger han och tillägger:

– ­ Vi har redan idag en verktygslåda för att jobba viltanpassat med åtgärder i hela kedjan från plantering till slutavverkning. Verktyg som hela tiden vässas allt eftersom forskarna presenterar nya värdefulla resultat.

Skogssällskapets tips för minskade viltskador:

1. Engagemang ger resultat. Engagera dig i den lokala viltförvaltningen. Är du inte delaktig blir det ju någon annan som bestämmer.

2. Rätt trädslag på rätt plats. Det är viktigt med ståndortsanpassning! Föryngrar man med gran där det bör vara tall så påverkar du inte bara foderutbudet i ungskogsfasen utan även under hela omloppstiden. En vuxen tallskog erbjuder betydligt mycket mer viltfoder än en vuxen granskog.

3. Röj för mer foder. Röj viltanpassat så skapar du en bra födoresurs till det vilda. Gynna framförallt RASE-arterna (rönn, asp, sälg och ek) men också en och brakved. RASE-arterna är väldigt begärliga för viltet och gynnar samtidigt biologisk mångfald.

4. Planera i god tid. Planera slutavverkning och föryngring i god tid. Avverkar du tall vintertid så erbjuds viltet prima foder i form av toppar och kvistar. För att lyckas med en självföryngring av tall behövs många gånger planering flera år i förväg. Ett riktvärde vid självföryngring av tall är ca 10 000 plantor per hektar. Då klarar beståndet av en hel del viltbete.

5. Mark för foderproduktion. Använd gärna vägkanter, kraftledningsgator och marker med låg virkesproduktion till att producera viltfoder. Välskötta NS-bestånd (Naturvård Skötsel) kan många gånger erbjuda mycket viltfoder i busk- och fältskiktet. Har du ett område med vattentillförsel och låg eller ingen virkesproduktion kan du överväga att ställa om området till våtmark. Det blir då en värdefull plats för viltet och den biologiska mångfalden i stort. Möjligheterna är många och resultaten är ofta mycket positiva.

Källa: Skogssällskapet

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-781 89 57
E-post: bjorn@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades fredag den 28 maj 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste