Replik: Vetenskap och erfarenhet styr barkborrebekämpningen

Simon Halling Ekmåne på Hushållningssällskapet efterlyser mer vetenskap och mindre åsikter när det gäller myndigheternas råd om hur granbarkborren bör bekämpas. Samtidigt är det just åsikter han själv för fram i sin text.

Det finns en hel del forskning på granbarkborre, men också en hel del som vi behöver lära oss mer om, exempelvis när det gäller olika bekämpningsmetoder. Samtidigt finns det en väldigt bred kunskap och erfarenhet av granbarkborreangrepp i vårt land. Man kan välja att kalla det åsikter – vi väljer att kalla det klokskap. Denna erfarenhet ska inte föraktas utan här behöver vi lyssna och lära oss av varandra – något vi också gör inom samverkansprojektet Stoppa borrarna. Skogsstyrelsens information och råd bygger på den vetenskap som finns i kombination med beprövad erfarenhet.

Den metod som Skogsstyrelsen i första hand förespråkar för bekämpning av granbarkborre är Sök och plock under sommarhalvåret. Det är under denna period, när granbarkborrarna svärmar, som det är som mest effektivt att plocka ut nyligen angripna träd och rädda virkesvärdet. Det finns tyvärr inte många publicerade studier om metoden, men däremot en bred kunskap om vad som visat sig fungera i praktiken vid tidigare utbrott.

Skogsstyrelsen har inte basunerat ut något budskap om att fällor borde användas i högre utsträckning. Tvärtom har vi nyligen gått ut med information om att fällor, med eller utan insekticider, har tveksam effekt. Detta baserat på en studie (Skogforsk februari 2021) som Skogsstyrelsen och Stoppa borrarna har varit med och finansierat.

Påståendet att skogsbruket bestämt att insekticider inte får användas (ivrigt påhejat av Skogsstyrelsen) stämmer inte heller riktigt. Användningen av insekticider begränsas av Centrala skogsskyddskommitténs ställningstagande som innebär att man ska göra precis allt man kan innan läget blir sådant att insekticider blir ett alternativ. För den enskilda skogsägaren är det certifieringen som begränsar användandet av insekticider.

Simon Halling Ekmåne framför också en hel del kritik mot Skogsstyrelsens och länsstyrelsernas hantering av granbarkborre i skyddad skog och menar att spridningen från reservat till produktionsskog ökat de totala skadorna. Det finns inget vetenskapligt stöd för detta påstående. Vi är medvetna om att angrepp i skyddad skog kan vara ett problem för enskilda markägare som har intilliggande skog, och vi gör vad vi kan utifrån gällande lagstiftning för att begränsa angreppen i dessa områden. Men på landskapsnivå är det i produktionsskogen som vi har de stora problemen med granbarkborre. 

Den enskilda skogsägaren har ett stort ansvar för sin skog och för att bekämpa granbarkborrarna som angriper den. Simon Halling Ekmåne tycker att vi lägger för stor börda på skogsägarna och att de behöver mer stöd. Vi har alla olika roller och ansvar i bekämpningsarbetet. Det är skogsägarens ansvar att se över sin fastighet med jämna mellanrum, leta efter angrepp och säkerställa att de blir åtgärdade. Skogsbrukets ansvar är att avverka och omhänderta angripet virke. Skogsstyrelsens ansvar är att se till att lagarna efterföljs men också att skapa en arena för samverkan, informera och ge råd. Här har det gjorts och görs väldigt mycket i alla led, men självklart kan vi alla göra mer. Vi välkomnar alla förslag på hur vi som myndighet ska kunna ge ett bättre stöd till skogsägarna i bekämpningen av granbarkborre. Det är bland annat det som samverkansprojektet Stoppa borrarna går ut på.

 

Kerstin Ström, jägmästare och projektledare Stoppa borrarna, Skogsstyrelsen

 

 

Artikeln publicerades torsdag den 01 april 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste