Kommer vi någonsin längre kring massavedspriset?

För fyra år sedan besökte jag ett säteri i Västra Götaland, där det efter en svag prishöjning precis blivit något mer lönsamt att sälja massaveden från sina 600 hektar till industrin istället för att flisa den till gårdspannan. Frågan är om vi någonsin kommer längre än så.   

 

Massavedsprisets eviga kräftgång bör förr eller senare nå en nivå där inte ens efterlikvider från skogsägarföreningar längre kompenserar för ett dåligt gallringsnetto. Vi lever i en tid av stora gröna omställningar där EU i sin så kallade ”gröna giv” bland annat planerar för ett omfattande klimatvänligt renoveringsprojekt av upp emot 35 miljoner bostäder, och dessa byggs knappast av cellulosa. 

Trots att förpackningsindustrin jobbar hårt med att ta fram klimatsmarta förpackningslösningar och kartongen gått bra när människor nätshoppat under pandemin så talar 2020 års bokslut för massatillverkarna ett tydligt språk. Kanske är det dags att en gång för alla släppa drömmen om ett stabilt massavesspris på rätt sida trehundringen? 

I sitt nyhetsbrev skog och ekonomi nr 1, 2021 hyllar Danske Bank sågverkskoncernen Vida som den stora vinnaren i träbranschens nya guldålder, och när jag i början av året besökte en av Vidas gallringsentreprenörer var filosofin just att fler träd skulle sparas till timmer. Vore jag skogsägare i dag så skulle jag inte ha några som helst problem att ta till mig den filosofin och hellre köpa en kedjeröjsåg för grova röjningar än att hoppas på ett netto från en klen förstagallring, som bara ger industrin billig råvara. Särskilt här norr om dalälven.

I takt med att limträindustrin utvecklas kommer allt klenare dimensioner att kunna sågas och förädlas den vägen, och då blir det genast lite mer intressant att satsa på grövre dimensioner även i gallring. Jag ser en framtid där man i stora delar av landet skulle kunna klara sig med röjning långt längre än vad som praktiseras i dag, för att minska mängden gallringar och massavedslagren samtidigt som man ökar stamantalet och därmed volymen per hektar. 

För den som inte gillar dyra elräkningar finns dessutom möjligheten att bli mer självförsörjande på energi genom en flispanna. En investering som med vinterns extrema elpriser och ingen lösning på framtida elbrist annat än import-el och oljepannan i Karlshamn borde kännas lockande.

I dessa tider svämmar min mailkorg nästan över med information om det ena träbyggnadsprojektet efter det andra, och det är troligtvis här som framtiden för det svenska skogsbruket ligger. Förutsatt att vi får fortsätta bruka skogen.

Björn Schubert
Redaktör

Artikeln publicerades torsdag den 25 mars 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste