Slutreplik: Skogen behöver tvärvetenskap

Professor emeritus vid SLU Erik Westholm tycker att jag är konspiratorisk när jag reflekterar över den attack som skogsbruket återigen utsätts för från särintressen. Att den sker exakt samtidigt som DN:s granskning som bygger på likartad frågeställning väcker onekligen frågor. Jag borde dock varit noggrannare med ordvalet och betonat att det sker ”samtidigt” i min tidigare debattartikel.

Tomas Lundmark, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU. Foto: Julio Gonzalez, SLU

Det Westholm lyfter fram är dock egna konspirationsteorier. Han upprepar återigen sina försök att sprida tesen att skogsindustrin styr eller åtminstone har styrt innehåll och resultat i skogsforskningen. I intervjuer i Dagens Nyheter går han så långt så att han säger att skogsindustrin formade innehållet i det stora forskningsprogrammet Future Forests där industrin själv kunde bestämma över vilka frågor som var relevanta att utforska. Westholm påstår till och med att skogsindustrin och SLU skulle ha kommit överens om i förväg att klimatfrågan skulle användas som förevändning för att öka produktionen i skogsbruket. Om något är att utveckla konspirationsteorier så är väl detta ett utmärkt exempel på sådant.

För att uppnå forskningsresultat av hög vetenskaplig kvalitet måste forskningen få utövas med stor frihet och full integritet. Jag tror de flesta håller med om det. Detta förhållningssätt var en självklarhet i styrning och ledning av Future Forests. Visst stämmer det att vissa forskningsfrågor tenderar att dominera under perioder. Så har det varit tidigare med försurningen av skogsmark och lutföroreningar som goda exempel och nu på senare tid klimatfrågan, fossilberoendet, hotet mot den biologiska mångfalden och bioekonomins framväxt. Och visst kan frågor som anses särskilt aktuella i någon mån tränga undan andra frågor under perioder. Men att skogsindustrin skulle haft makt att påverka eller styra om i Future Forests rikting mot en specifik fråga att öka skogsproduktion är dock lika orimligt som det är fel. Ett hundratal forskare inom olika vetenskapsdisipliner var verksamma inom Future Forests och de levererade 500 vetenskapliga arbeten av hög vetenskaplig kvalitet inom den ram som var själva förutsättningen för programmet.

Future Forests var ett program som tog sig an både produktionsaspekterna och den biologiska mångfalden, i en skog där anspråken blir allt högre. Komplexa frågeställningar har blivit belysta ur breda och ibland helt nya perspektiv. Programmet tog fasta på den politiska verklighet som finns  och fanns och som uttrycks i en rad samhällsmål, och flera studier pekar på behov av att se över rådande skogspolitiken för att målen ska bli realistiska i förhållande till vad skogen kan bidrag med. Resultaten har varit nyttiga både för skogsbruket och andra aktörer med intressen för skogen.

Albert Einstein sa nåt i stil med att ”det är lättare att klyva en atom än att förgöra en förutfattad mening”. Jag tror inte man kan övertyga Westholm om att tänka annorlunda om Future Forests men jag vill ändå inte låta honom kidnappa historiebeskrivningen. Future Forests kom till efter en öppen utlysning av Mistra, en oberoende forskningsstiftelse för strategisk miljöforskning. Programmet pågick mellan 2009 och 2017 var unikt och banbrytande genom sitt tvärvetenskapliga angreppssätt på skogsfrågorna men också genom hur det finansierades. Förutsättningen för Mistra-finansieringen var att andra finansiärer bidrog med minst lika mycket som Mistra. Jag, till skillnad från Westholm, vet hur arbetet gick till med att forma den ansökan som sedan blev finansierad och uttryckt i en programplan. Jag hade också SLUs uppdrag att förhandla med skogsbruket om medfinansieringen av programmet.

Det var inte lätt att övertyga skogsbolagen om att man skulle medfinansiera en tvärvetenskaplig ansökan om skogen ”in blanco”. Man var helt enkelt ovana att finansiera forskning om skogen i ett tvärvetenskapligt perspektiv. Att skogsindustrin skulle ha beställt forskningen är således ett påstående taget helt ur luften och saknar all verklighetsförankring. I Future Forests fall blev medfinaniärerna till slut Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Umeå universitet, Skogforsk och en handfull företag inom skogsnäringen. Future Forests, liksom andra Mistra-finansierade forskningsprogram, styrdes av en programplan som hade formulerats av forskarna själva utifrån Mistras ursprungliga utlysningstext. För att leda forskningsprogrammet skulle det enligt Mistras direktiv finnas en programstyrelse och en programchef. Styrelsen bestod av representanter från såväl myndigheter, storskogsbruk som privat småskogsbruk, WWF, Svenskt Friluftsliv samt Lunds universitet.

Den som läser det som publicerats från Future Forests inser snabbt att Westholms konspirationsteori om att skogsindustrin styrt forskarna kommer på skam. Westerholms påstående att skogsindustrin gick in och styrde forskningen är nog snarare ett uttryck för att många projekt kom att handla om sådant som inte rimmar med de grundläggande värderingar han själv står för. Westholm har tidigare, till  exempel i Svenska Dagbladet, uttryckt åsikter om att skogen är ett allmänintresse och att äganderätten och markägarnas förfoganderätt är allt för stark idag. Kanske är det just den starka personliga övertygelsen om att det finns en ”rätt framtid” för skogen som gör att Westholm lägger sådan möda på att misskreditera Future Forests med sitt breda och tvärvetenskapliga angreppssätt.

Tomas Lundmark, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU.

 

Artikeln publicerades fredag den 12 februari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste