Replik: Kunskapen om skogen: Vart är vi på väg?

Professor Tomas Lundmark menar i Skogsaktuellt 8 februari ”att miljörörelsen och delar av svensk media har gjort gemensam sak i en samordnad kampanj mot skogsbruket”. Man blir nyfiken. Har alltså Dagens Nyheter slagit sig ihop med 29 samebyar med stöd av 25 miljöorganisationer, Sveriges Radio, SNF, SVT, Skydda Skogen, WWF för att starta en kampanj? Nej, tack till konspirationsteorier.  

Erik Westholm, Professor emeritus,
Swedish University for Agricultural Sciences. Foto: Privat

Inom samhällsvetenskapen finns ett fält som handlar om hur det går till när viss kunskap får stort inflytande medan annan (okomfortabel) kunskap trängs undan. Det är precis vad som har skett i skogsforskningen där stora pengar gått till forskning om ökad produktion med kalhyggesbruk medan små pengar har gått till forskning om andra sätt att sköta skogen och andra sätt att använda skogen. I boken Slaget om Framtiden, (Santérus förlag 2019) pekade vi på att forskningsprogrammet Future forests inte precis var ett öppet rådslag om den svenska skogens framtid.

Det fanns en inbyggd agenda från finansiärerna att programmet skulle leverera stöd hos allmänhet och politik för ökad skogsproduktion och avverkning. Man ville få till en konsensus, en uppslutning kring det som skogsnäringen gör. Man var trött på skogsbiologer och miljörörelse. Näringen formade ett forskningsprogram där den själv kunde bestämma över vilka frågor som var relevanta att utforska. Men när skogsdirektörer säger att det är bättre att universitetet för deras talan, då har samverkan gått över gränsen för det acceptabla. Det här samarbetet mellan universitet och bolag har ju blivit alltmer problematiskt när skogsfrågorna blivit mer tvärvetenskapliga och globala och skogsföretagen är aktörer i ett storpolitiskt sammanhang.

Lundmark menar att dagens skogsbruk inte klarar att förena målen för biologisk mångfald med den växande bioekonomi som behövs för att nå andra samhällsmål. Han tycks utgå från att det finns ett givet behov av skogsprodukter som måste levereras även om skogsekosystemet säckar ihop. Så det som vållar så mycket debatt är egentligen modernitetens stora fråga: konflikten mellan tillväxt och miljö, mellan nytta nu och nytta i framtiden.

Synen på skogen har snabbt förändrats från att se skogen som en mångsidig naturmiljö till ett produktionslandskap som måste leverera. Skogens Gröna Guld är idén som genomtränger skogspolitiken - skogsstyrelsens arbete, regionala skogsstrategier, politiska partier och skogsorganisationer. Stärkandet av äganderätten hör dit; skogsägaren ska inte behöva skydda en enda liten växt utan att få betalt av staten. På så vis kommer vi inte ha råd att skydda den mest värdefulla naturen. Och ansvaret för miljöskyddet läggs på skogsägare som oftast är helt okunniga om skogsekosystemet. 

Ett sätt att välja bort okomfortabel kunskap har varit att avsluta naturvårdsinventeringarna. Om man inte vet vilka värden som finns så slipper man ju skydda dem. Nu ifrågasätts om vi alls ska ha kvar det svenska miljömålet levande skogar eftersom vi aldrig når upp till det. Och inom skogsbruket tycker allt fler att just den svenska skogen kanske kan klara sig med det fåtal arter som klarar kalhyggesbruket? Vi må förtvivla över den globala massutrotningen av arter, men här hemma kanske det ändå är ok?

Skogsnäringen har lagt ohyggliga summor på reklam för att skapa förståelse för att vi måste hugga ner mer skog och plantera mer skog av endast en eller två sorters träd. Men allt fler ställer frågan om hur internationella marknader kommer att värdera svenskt virke? Hur ska svensk skogsnäring hantera IKEA:s nya skogsstrategi som bland annat säger att företaget så långt som möjligt kommer att kräva virke från skogsbruk som ger ökad biodiversitet? Ett är säkert; om vi på sikt ska kunna sälja svenska skogsprodukter så måste vi ha ett skogsbruk där hållbarheten tål att granskas. Idag har vi inte ens en trovärdig definition av vad det är.

Den enskilde skogsägare som vill kombinera god ekonomi med ekologisk hållbarhet lider också brist på kunskap. I vår släktskog försöker vi lära oss om hur ett långsiktigt vettigt hållbart skogsbruk kan se ut; vilka trädslagsblandningar fungerar, vilka skötselmetoder ger oss en levande skog på sikt, hur vi ska jobba med förebyggande brandskydd. Men det är ju extremt komplext och vi har väldigt lite kunskapsstöd i detta. Vem ska vi fråga? De som utformar skogsbruksplaner har normalt inte den kunskapen; alla i systemet har gått i samma skola.

Det som Tomas Lundmark kallar en samordnad kampanj mot skogsbruket kanske snarare speglar ett ökande tvivel hos allt fler om att vi är på rätt väg med skogsbruket, ett sökande efter en ny trovärdig modell för svenskt skogsbruk.

Erik Westholm, Professor emeritus,
Swedish University for Agricultural Sciences.

 

 

Artikeln publicerades torsdag den 11 februari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste