Skogsbruket under attack!

Debatt: Den svenska skogsbruksmodellen, skogsägarna, skogsindustrin och skogsforskningen är satt under granskning. Miljörörelsen och delar av svensk media har gjort gemensam sak i en samordnad kampanj mot skogsbruket. I en av landets större dagstidningar, Dagens Nyheter, uppmärksammades nyligen ett antal skogsforskare och deras kopplingar till närings­livet, skriver Thomas Lundmark på SLU.

Tomas Lundmark, Professor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel. Foto: Julio Gonzalez, SLU

Undertonen var att de forskare som samverkar med näringslivet saknar trovärdighet. Andra forskare, som visserligen inte forskar om skogsbruk men som har kritiska åsikter om hur skogsbruket bedrivs, gavs stort utrymme som sanningssägare. Det här är en bekymmersam insinuation som vi nu ser i media.

Samverkan och innovation genomsyrar politiken med målet att innovationsmiljöer ska utvecklas i samverkan mellan lärosäten och institut, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhället. För att forskning ska kunna omsättas i praktik har det ansetts viktigt att forskarna förstår politiken och näringslivet och vice versa. Därför förutsätter statliga forskningsfinansiärer många gånger medfinansiering från näringslivet för att bevilja forsknings- och utvecklings­projekt vid universitet och högskolor. Att mana akademien till beröringsskräck visavi näringslivet inom skogsområdet rimmar därför illa med forskningspolitiken.

Men vad beror då dessa hätska angrepp som riktas mot forskare verksamma i skogen på? Svaret kan finnas i den senaste skogsutredningen. Budskapet i Agneta Ögrens utredning är tydligt och understryker det som några av oss hävdat under lång tid, målen och anspråken på skogen är orealistiska, och därmed grundorsaken till den polariserade debatt om skogen som vi sett den senaste tiden.

Med dagens skogsbruk är det helt enkelt omöjligt att förena Sveriges mål för biologisk mångfald med den växande bioekonomi som behövs för att nå många andra viktiga samhällsmål. Allt fler börjar inse det och därför höjs tonläget i debatten. Om skogen ska bidra mer än idag för att nå mål om fossilfrihet och ökad sysselsättning på landsbygden, så blir det svårare att nå bevarandemålen.

En krass tolkning av detta är att politiken måste sätta sig ner och samtidigt värdera alla samhällsmål – och våga prioritera. Samma skog kan inte brukas för intensiv råvaruproduktion och lämnas för fri ”naturlig” utveckling. Antingen måste målen anpassas till skogen som den brukas idag, eller så måste skogen anpassas till målen och brukas mer aktivt än hittills. Troligen måste vi anpassa både målen och skogen. Den insikten skapar höjt tonläge i skogsdebatten.

Tyvärr tycks delar av den sida som värnar naturens egenvärden nu ta till andra grepp än att basera sina argument på fakta, vetenskap och praktisk erfarenhet. Med stöd av media försöker man istället angripa forskare som producerar ”fel forskningsresultat” genom att göra dem till dåliga människor och därmed antyda att forskningen i sig måste vara dålig, eller i vart fall köpt av industrin.

Man läser inte den vetenskapligt granskade litteraturen forskarna producerat, utan pekar på personkopplingar till näringslivet som bevis på just dåligheten. Även detta bidrar till polariseringen i debatten och försvårar dialogen om skogen. Låt oss därför i fortsättningen slippa personangreppen. Skogen är en allt för värdefull naturresurs för att dess framtida utveckling ska styras av pajkastning.

Tomas Lundmark, SLU.

 

 

Artikeln publicerades måndag den 08 februari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste