En hyllning till självverksamheten

Vintern är här, de självverksamma skogsägarnas högtid, och faktiskt verkar stora delar av landet ha fått tjäle. Det är nu det händer; helgdagarnas extrakilon börjar rinna av kroppen med svettpärlorna från skogsarbetet, när leveransvirke, baggaträd och årsveden ska fram.  

 

Jag har ofta fått höra att det finns lika många sätt att sköta skogen som det finns skogsägare, och ibland lyfts detta också fram av olika parter i skogsdebatten som en av grunderna till ökad mångfald i de svenska skogarna. 

Privata skogsägare äger och förvaltar hälften av landets skogsmark, det är rätt häftigt när man tänker på det. Att vi i Sverige har möjligheten till ett så storskaligt markägande och att så många människor har möjligheten att äga och förvalta en egen bit skog. 

Leveransvirke, det virke som skogsägare hugger och säljer själva, kanske inte utgör någon större volym av allt virke som årligen körs in till industrierna, men för många är arbetet i skogen inte bara en fråga om ekonomi utan också om en skön stund i skogen med frisk luft, motion och kroppsligt arbete som ger en välbehagskänsla. Att få komma ut och rasta motorsågen, den gamla (eller nya) traktorn med skogsvagn eller fyrhjulingen och ta tag i sina skogliga projekt. 

Köpkraften hos gruppen privata skogsägare skapar också många jobb, för aldrig har väl så många fyrhjulingar, hydrauliska skogsvagnar, miniskotare och andra maskiner och utrustning sålts som i dag. Som uppvuxen på landsbygden i norra Bohuslän har jag själv sett hur denna ökade försäljning fått företag att växa från garage till stora industrier med mängder av anställda. Otroligt viktiga jobb på landsbygden. 

Sist men inte minst är det i den självverksamma skogen som nya generationer av skogsbrukare växer fram. Barn och barnbarn som får följa med föräldrar eller mor- och farföräldrar ut i skogen, får uppleva, hjälpa till, kanske dra ihop några massavedspinnar med saxen eller bara grilla korv och fika. Det är här man kan lära om bruket av skog och natur och skapa en förståelse för hur viktig den brukade skogen är på flera sätt. Det var så jag blev fast. 

I skrivande stund är jaktsäsongen för mina taxar slut på grund av snödjupet och jag har redan smygfilat lite på motorsågskedjan ute i verkstaden. Nu längtar jag efter att få dra på mig ”huggarkläderna” och ge mig ut i skogen, och jag tror inte att jag är ensam över att glädjas åt en full vedbod denna kalla och snörika vinter. 

Björn Schubert
Redaktör

Artikeln publicerades torsdag den 28 januari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste