Ökad kolinlagring i skogen

Statistik från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att kloinlagringen i skog och mark fortsatt ökar. Det visar att skogen är en fortsatt viktig kolsänka i arbetet med att bromsa klimatförändringen.  

Skogens kolinlagring fortsätter öka, det visar statistik som sammanställts av SLU utifrån data från Riksskogstaxeringen. Foto: Björn Schubert 

Att minska mängden växthusgaser är en avgörande del i arbetet med att bromsa klimatförändringens påverkan på världens ekosystem. Utvecklingen av de globala gasutsläppen följs upp av FN och EU och i Sverige är det SLU som ansvarar för att beräkna och rapportera växthusgasflöden inom markanvändningssektorn.

Störst upptag

Den senaste statistiken kring Sveriges samlade klimatrapportering från 2019 som nu släppts av naturvårdsverket visar att nettoupptaget av växthusgaser från skog och mark var totalt 35,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter där skogen står för det största upptaget.

Enligt SLU binds varje år flera miljoner ton koldioxid in i trädbiomassa direkt från luften under trädens tillväxt, och trots att en del av skogen avverkas varje år så är nettobalansen fortsatt positiv och på uppgång. Av det totala nattoupptaget på 35,5 miljoner ton stod upptaget i trädbiomassa för hela 32,5 ton, motsvarande drygt 91 procent.

Läckande våtmarker

– Så länge vi inte avverkar mer än den årliga tillväxten och inte råkar ut för alltför mycket störningar som större bränder och insektsangrepp kommer kolförrådet i skogen fortsätta öka, säger Mattias Lundblad, forskare på SLU.

En stor källa till läckage är enligt SLU dränerade våtmarker, som årligen bidrar med utsläpp motsvarande 10,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. För att minska utsläppen av växthusgaser menar SLU att restaurering och återvätning av dessa våtmarker skulle vara en effektiv åtgärd. Ökad kolbindning skulle också kunna åstadkommas genom beskogning av gammal nerlagd jordbruksmark.

Vad är koldioxidekvivalenter?

Årligen rapporteras de samlade utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till FN:s klimatkonvention och till EU-kommissionen. För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP)

Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen. Med hjälp av gasernas GWP räknas de om till koldioxidekvivalenter. Räknat per utsläppt ton bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid, och ett metanutsläpp på 1 ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. 

Källa: Naturvårdsverket

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-781 89 57
E-post: bjorn.s@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades fredag den 08 januari 2021

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste