Tusenåringarna som står emot klimatförändringen

I Tyskland förvånas forskare över de över 1 000 år gamla ”Ivenacker-ekarna” som visat god motståndskraft mot de senaste årens torka. Forskarna har bland annat upptäckt att den största eken har både blad och frukt av stjälk- och druvekskaraktär vilket kan vara en av hemligheterna bakom motståndskraften.

Den största eken i den 1000 åriga ekskogen i tyska Ivenack imponerar på forskare och biologer. istället för att försvagas sedan torkan 2018 är den på väg uppåt ur en tidigare formsvacka och klarar trots sin ålder att transportera vatten hela vägen upp til toppen på 32 meters höjd. Foto: NDR

Med sin omkrets på 12 meter är den största av ”ivenacker-ekarna” även Europas volymmässigt största exemplar av stjälkek. De mäktiga träden i tyska Ivenack uppskattas till en ålder på mellan 800–1000 år och trots att den extrema torkan under sommaren 2018 påverkat träden har deras återhämtning varit långt över förväntan, rapporterar den tyska nyhetskanalen NDR.

Färre finrötter

– I fjol sade man att ekarna mådde så dåligt, men när det nu var min uppgift att göra en bedömning av trädens vitalitet kunde jag redan genom en okulär besiktning se att de mådde nästan oförskämt bra, säger Professor Andreas Roloff, biolog vid universitetet i Dresden till NRD.

Ett team på 15 forskare och experter inom träd och biologi och ekologi har undersökt den största eken och dess omgivning för att förstå orsaken bakom trädets vitalitet. Det teamet upptäckte var bland annat att det fanns färre daggmaskar i jorden runt eken och att trädet hade färre finrötter än ekar generellt brukar ha. Samtidigt imponerades man också över ekens förmåga att transportera vatten ända till toppen vid sin höga ålder.

Mer att undersöka

Professor Roloff gjorde ytterligare en intressant upptäckt, nämligen att eken hade inte mindre än tre olika typer av blad, bland annat blad som liknar de från den mera torktåliga druveken. Roloffs teori är att trädet de undersökt använder denna strategi som ett sätt att klara variationer i klimat.

– Min hypotes är att dessa druveksliknande blad förkommer i de mer solbelysta delarna av trädkronan, medan stjälkeksbladen återfinns längre ner i den beskuggade delen av kronan. Jag hittade även ekollon som liknar de från båda ekarterna, så här finns det definitivt mer att undersöka, säger han.

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-781 89 57
E-post: bjorn.s@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades torsdag den 17 december 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste