”Det finns kvalitetsvirke i Sverige, men det blir allt svårare att hitta”

Den svenska byggnadsvårdsbranschen underhåller, lagar och bevarar landets kulturbyggnader och omsätter varje år omkring 650 000 kubikmeter sågad trävara. Ökade kvalitetskrav från uppdragsgivare och svårigheten att hitta inhemskt virke som håller måttet får många att vända blickarna utomlands, men det finns alternativ.  

Det är kanske inte alla skogsägare som skulle komma på tanken att vända sig till byggnadsvårdsbranschen när det är dags att sälja virke. Men övergrovt talltimmer som vrakas vid vanliga sågverk kan ge ett oväntat bra klirr i kassan. 

– Det är det här vi vill nå ut med, att det finns en efterfrågan på kvalitetsvirke och att det kan bli en lönsam affär att sälja till aktörer som oss som betalar för kvalitet, istället för till de stora bolagen, säger Martin Karlsson, arbetsledare och snickare på Lassas Byggnadsvård.

Han får medhåll av Hans-Olov Lönn, som driver Sefres Trävaruhandel i Järbo utanför Sandviken

– Jag har hört från flera timmerbilschaufförer om övergrovt talltimmer som körts runt till olika sågverk där det vrakas gång på gång, för att sedan sluta upp i en flishugg. Martin och jag åkte själva runt och jagade ett parti virke som slutade på en flisterminal i Dalarna, berättar han. 

Se med egna ögon

Tillsammans med branschkollegan Petter Klasson, vd på Hälsinge takspån har de inlett ett sam­arbete kring inköp och distribution av kvalitetsfura. Skogsaktuellt träffade de tre utanför Kilafors i Hälsingland en solig eftermiddag i början på november, för ta reda på mer om deras arbete och virket de jobbar med. 

Besöket inleddes vid Sävstorpet, ett gammalt soldattorp med anor från 1600-talet, där Lassas Byggnadsvård utfört renoveringsarbeten. 

– Här har vi bland annat bytt takspån, renoverat en del av fasaden och byggt en ny trappa. Jag tror att man behöver se med egna ögon vad det är vi använder det här virket till för att förstå varför vi har så höga krav på virkets kvalitet, säger Martin Karlsson. 

Takspånen är handspäntade och panelbrädorna handhyvlade för att matcha byggnadernas ursprungliga tekniker och utseende. Även den nya trappan är ett skickligt hantverk som, om den ska hålla lika länge som originalet, inte hade kunnat göras med virke från närmaste bygghandel. 

Med från start 

Efter besöket på Sävstorpet går färden vidare mot Hälsinge Takspåns fabrik som ligger ett par kilometer därifrån, och där den senaste frukten av de tre aktörernas samarbete ligger i form av en prydlig talltimmervälta som lyser röd av kärnved. 

Det doftar härligt av färskt virke och Hans-Olov berättar att timmervältan innehåller runt två timmerbilslass från en avverkning i Kårböle där man delat på både inköps- och transportkostnader. Det är han och Martin, som även agerar virkesköpare, som åker ut och tittar på virke både vid avverkningar och som stående skog. 

– Här lyckades vi hitta lite skog som inte hade brunnit, säger Martin skämtsamt. Problemet för oss är att virket i gamla byggnader ofta är sågat i betydligt längre längder än vad som är vanligt vid avverkningar i dag. Våra längder kanske börjar vid sex meter, och därför är det bra om vi kan vara med redan från start och styra apteringen.
 

Mycket som går bort

Vd:n Petter möter oss ute och visar några av de ämnen för takspånstillverkning som man tagit fram ur ett annat virkesparti. För honom är samköpen viktiga då företaget förbrukar mycket virke.

– Vi köper ju hela stocken, men det är mycket virke som går bort innan det blir en färdig produkt. Vi provklyver en bit från varje stock för att se om det spricker rakt och till vissa projekt, som exempelvis en kyrka på Gotland dit vi levererar spån nu, så är kravet 100 procent kärnved och då går även splintveden bort, berättar han.   

Ofta är det också krav på en fast bredd på takspånen, så om stockarna innehåller för lite kärnved för att möta de hårda kraven får man leta efter andra användningsområden för virket. Det är också detta som samarbetet handlar om, att utnyttja virket på ett bättre sätt. I många fall kan det som blir spill hos den ena komma till användning hos den andra, till exempel märgen som Hans-Olov sågar bort med en så kallad märgfångare kan bli fasadspån hos Petter.   
 

Inne på inhemskt virke

Mycket av det virke som inte klarar kraven för takspån blir till träspån till husfasader. I takt med att arkitekter fått smak för trä har marknaden för dessa produkter vuxit och på senare tid har kritiska röster höjts mot importen av cederspån från Nordamerika. Petter, som brinner för svenskt trä lyckades nyligen övertala en arkitekt att välja den inhemska produkten. 

– Jag fick nyligen en förfrågan på ett jobb där man skulle ha Cederspån på taket. Det var det som var föreskrivet och flera arkitekter var inkopplade. Det var vi och en annan aktör som skulle lämna pris på takspån och en av inredningsarkitekterna i projektet ringde mig för att fråga lite om spånen och om montering, berättar han och fortsätter:

– Jag förklarade för arkitekten att vi är väldigt mycket inne på inhemskt virke och vår svenska fura, som har lägre miljöpåverkan än importerat virke, och hon blev väldigt intresserad. Efter en stund ringde projektledningen och bad mig lämna pris på fura, och eftersom vi var de enda som kunde leverera fura fick vi jobbet.