Dags att bestämma riktningen

Samtidigt som politiker talar sig varma för de enkla gröna jobben i skogen så utvecklas den ena robotiserade maskinen efter den andra för att ersätta just dessa jobb. Är det brist på arbetskraft eller bristande betalningsvilja som styr utvecklingen?   

 

 

 



Den pågår ständigt, ibland offentligt men oftast lite mer lågmält i sociala medier, diskussionen kring hur man ska locka unga till jobb inom skogen och hur skogsentreprenörers lönsamhet ska förbättras. 

Diskussionen har pågått i många år men lite har hänt när det gäller den positiva utvecklingen för faktiska kronor och ören på kontot hos entreprenörer inom skogsbruket. I juni presenterades nya regler för avtal mellan beställare och utförare av tjänster inom skogsbruket som ska ge entreprenörer bättre förutsättningar vilket är ett steg i rätt riktning, men hur bra avtal kan man egentligen skriva om det finns väldigt små marginaler i betalningsviljan från beställaren? 

Mer långsiktiga avtal går kanske att åstadkomma vilket i sig är bra när man som företagare ska skuldsätta sig med ett par miljoner för en ny maskin, men om denna maskin i framtiden ska ha fysiska förare eller ej styrs troligtvis mer av entreprenörernas möjlighet att betala konkurrenskraftiga löner än av bristen på villiga förare. Kostnaden för att utbilda nya förare är stor, så att behålla de befintliga, erfarna inom branschen istället för att förlora de till mer betalningsstarka branscher är av stor vikt. 

Liknande problem återfinns i skogsvårdsbranschen som levt på ”lånad tid” och nu tappar arbetare till mellaneuropeiska byggen som erbjuder högre löner. Pengar är viktiga, så är det bara. För många är skogen en livsstil som de vill jobba med oavsett, men ska man motivera människor att söka sig till en bransch och stanna där så måste det finnas möjlighet att konkurrera lönemässigt. 

Det målas ibland upp en bild av framtidens skogsbruk med maskiner som styrs av dataspelsintresserade ungdomar, eller som är helt förarlösa. Men varför skulle dessa ungdomar, som då troligtvis inte ens har ett intresse för skog, välja en bransch som inte är i närheten av exempelvis IT-branschens löner? 

Jag läste nyligen en intressant tråd på sociala medier där man hade räknat ut att barnbarnet, som gått på skogsbruksskola, endast haft 42 timmar schemalagd maskinkörning under det sista året. Om detta är förutsättningen så ligger ett stort ansvar på entreprenörerna att utbilda och det är det få som har råd med, med dagens pressade priser. 

Skogsvårdsentreprenörernas problem ser lite annorlunda ut men grundar sig i samma ekonomiska problem. Är skogsindustrins svar till de nyanlända eller långtidsarbetslösa som fått ”enkla jobb” inom skogen, till säsongsarbetarna och till landets skogsentreprenörer att de egentligen inte behövs då de snart kommer ersättas av robotar, eller ska man på allvar ta tag i problemets kärna och göra skogen till en mer attraktiv bransch?

Björn Schubert
Redaktör

Artikeln publicerades fredag den 27 november 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste