Defensiva askar klarar askskottssjuka bäst

Det visar ny forskning från SLU och Uppsala universitet där man tittat på genetiska markörer i samband med angrepp. Askar som hela tiden är i försvarsställning har lägre tillväxt men större överlevnadschanser än träd som bara försvarar sig vid angrepp.

Askskottssjukan har varit ett plågoris för de europeiska askarna i snart 30 år, men med hjälp av ny genforskning har man kommit ett steg längre när det gäller att förstå vad som gör vissa träd mer resistenta. Detta kan i framtiden bli avgörande i förädlingsarbetet. Foto: Mostphotos

Askskottssjukan, som ursprungligen härstammar från östra Asien, har härjat i Europa sedan början på 1990-talet och ödelagt stora arealer askskog även i Sverige. Medan svampsjukdomen knappt påverkar asiatiska askar är den mer eller mindre en dödsdom för omkring tre fjärdedelar av de angripna europeiska askarna, men vissa träd har en högre motståndskraft än andra.

Jämföra genuttryck

Skogsaktuellt har tidigare skrivit om genetisk forskning hos gran med syfte att hitta ett sätt att skapa immunitet mot rotrötesvamp. Liknande forskning med genetiska försök har nu även gjorts hos askar, och även här har Malin Elfstrand vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi på SLU varit en av de drivande parterna.

– Syftet med försöket var att jämföra genuttrycket i motståndskraftiga och mottagliga askar, säger Malin. Hypotesen är att genuttrycket ser annorlunda ut om trädet är resistent, och att denna skillnad kan förklara motståndskraften, säger hon i ett pressmeddelande.

Forskningen som Malin Elfstrand bedriver med kollegan Michelle Cleary går ut på att identifiera vari resistensen hos de mer motståndskraftiga askarna består. Detta görs bland annat genom att titta på vilka genetiska förutsättningar som skiljer de träd som överlever angrepp av askskottssjuka.

Kontinuerligt mer aktiva

I sitt arbete har de två forskarna jobbat med så kallad inokulation, alltså att man medvetet för in askskottssjukan i känsliga respektive motståndskraftiga askar. Svampsjukdomen fick sedan utvecklas fritt i tio månader varefter barkprover i de smittade områdena undersöktes.

– Vi gjorde flera intressanta observationer, säger Michelle Cleary. När vi studerade vilka gener som är aktiverade i motståndskraftiga respektive känsliga träd, fann vi nästan 10 gånger fler sådana gener i barken på friska grenar, än i barken intill skadan. Detta kan tolkas som att motståndskraften i resistenta askar delvis inte aktiveras av infektionen, utan beror på gener som är kontinuerligt mer aktiva i resistenta askar. Det kallas konstitutivt försvar.

Ett viktigt steg

I detta försvar har forskare hittat en proteinbildande gen som i sin tur bidrar till att blockera så kallade proteaser, vilka bryter ner andra proteiner och som träd och växter behöver kunna stänga av för att försvara sig mot angrepp av exempelvis askskottssjuka (H.Fraxineus).

– På samma sätt beter sig genen som bildar enzymet HMGR1. Den var jätteaktiv i närheten av infektionen oavsett vilket material vi studerade den i. Enzymet styr hastigheten i produktionen av ämnen som asken behöver för att bilda försvarsämnen som terpener och steroider. Förhöjda nivåer av sådana ämnen har tidigare visats vara en del av askens aktiverade försvar mot H. fraxineus, och nu kan vi visa vilka gener som svarar för produktionen av dem i askar, säger Malin Elfstrand och fortsätter:

– Vi hittar också ett antal gener som är enbart aktiva i antingen resistenta eller känsliga askar, men inte konstitutivt verksamma utan enbart under infektion, säger Malin. Det verkar alltså som att resistenta askar har flera nivåer i sitt försvar; både ett konstitutivt och ett mycket mer specifikt. Båda dessa system behöver analyseras mer djupgående för att ge oss kunskaper av direkt praktisk nytta för förädlingsarbetet, men detta är ett viktigt steg på vägen.

Björn Schubert
Björn Schubert
Tel: 070-781 89 57
E-post: bjorn.s@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 25 november 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste