Den svenska virkespriskartellen

Krönika: Att sälja virke som privat skogsägare är oftast mycket enkelt och alltid finns det någon som vill lägga anbud på ens skog, men det tar emot att få så dåligt betalt. Priserna verkar ha totalt stannat och konkurrensen för att driva upp dem saknas. Något måste förändras! 

 

Skogsindustrin satsar som aldrig förr i allt från massiva investeringar i redan befintliga industrier till att bygga helt nya, så aldrig har det behövts så mycket virke som idag. Den internationella efterfrågan på de produkter industrierna tillverkar av skogen är också oerhört stor. Denna stora efterfråga på färdiga produkter borde leda till samma stora efterfrågan på skogsråvara, vilket inte verkar vara fallet då virkespriserna inte följer efterfrågan. Blir utbudet då för stort för att vi avverkar för mycket skog idag? Nej antagligen inte då industrierna importerar virke, så här är det något som inte står rätt till.

Du kan idag som en svensk skogsägare skicka ut en offert över din avverkning till flera olika bolag på den svenska marknaden och få tillbaka anbud där alla aktörer ligger ungefär i samma prisnivå. Denna prisnivå är samma som har funnits de senaste 20 åren, och ser du ännu längre bak i tiden så var virkespriserna faktiskt högre då än de är idag. Samtidigt sker det dagligen en import av virke till priser som ibland är mer än 30% högre än de som betalas ut till svenska skogsägare. Denna betalningsvilja syns inte på anbuden som skogsägaren får utskickade. Att detta skulle bero på att det är mer fördelaktigt för industrierna att importera virke ser jag som orimligt, då de i så fall borde importera mer virke än vad de köper inhemskt, vilket inte är fallet.

Att industrierna väljer att importera virke i tider där stora mängder barkborreangripen skog förtidsavverkas, samtidigt som Sveriges avverkning årligen ökar, är för mig helt ologiskt. Att betala överpris för att importera virke när Sverige inte har virkesbrist ser jag överhuvudtaget inga fördelar med. Så länge inte fokus är att pressa ner priserna på det inhemska virket, för det ser jag motivet bakom. Detta är helt lagligt, men att det är schysst mot de svenska skogsägarna är inget jag skulle säga. Något som däremot inte är lagligt, är att bedriva priskarteller, och här är jag säkert inte ensam om att misstänka att just detta är något som till viss del förekommer på den svenska marknaden. Ett exempel på att detta förekommer är att industrier undviker att köpa virke utanför sina egna områden i Sverige, utan istället importerar virke för att ha nog till sina industrier. Skulle de istället gå utanför sina respektive områden och konkurrera om virket med andra industrier skulle priserna drivas upp. Men detta väljer de att inte göra, och ingen industri gör detta ensam, utan de är alla väldigt duktiga på att undvika denna typ av konkurrens. Detta ser jag inte som något annat än ett tydligt försök att hålla nere de svenska virkespriserna och förmodligen är det därför priserna stått still de senaste 20 åren. 

Med erfarenheten av att ha jobbat gränsnära med att sälja virke så har jag även förstått att industriers låga betalningsvilja inte verkar existera på samma sätt i Finland. Är de finska industrierna i behov av virke så finns en betydligt större vilja hos dem att konkurrera och betala mer för att få tag på det. Däremot om industrierna i Sverige har samma behov av virke, så uppvisar de inte samma vilja att konkurrera och betala mer. Överlag är min uppfattning att finska uppköpare och bolag betalar bättre än motsvarande svenska, vilket är konstigt då båda länderna i slutändan säljer sin produkt till samma marknad. Däremot finns en tydlig skillnad mellan våra två länder i virkesprisfrågan, i Finland blev virkespriskartellen avslöjad! 

 

Lukas Svangärd
Jägmästarprogrammet, Umeå

Artikeln publicerades tisdag den 03 november 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste