Tio meter på femton år

Hur bra växer egentligen eken i de nordliga utkanterna av sitt utbredningsområde? Vi har besökt en skogsägare i det nordvästra hörnet av Västmanland som myllade ned ekollon för femton år sedan.

 

Ett 6-7 meter högt exemplar av de ekar som som Stefan Agorelius och hans son för femton år sedan myllade ner i jorden som ollon på ett litet område intill sjön Torrvarpen. En del av ekarna har frysskadade toppar men har i övrigt klarat sig bra.

”Eken växer naturligt upp till södra Värmland och i nordost till Dalälven”, står det att läsa på sajten Skogskunskap. Skogsägaren Stefan Agorelius i Saxhyttan cirka 7 mil nordväst om Örebro befinner sig i växtzon IV och i de nordligare delarna av ekens naturliga utbredningsområde.

För cirka 15 år sedan tog Stefan och hans son Pelle rätt på den rikliga mängden ollon från några ekar vid gårdscentrum. Stefan fick tipset om att förvara ekollonen som han samlat ihop på ett något udda ställe, som skulle vara frostfritt:

– Jag lade ollonen i en stor säck, knöt ihop den och sänkte ned den i älven, på fyra meters djup. Där fick säcken ligga till våren efter, då jag tog upp den, berättar Stefan.

Han och sonen myllade sedan ned ekollonen på omkring ett hektar fördelat på tre olika ställen på sina fastigheter – på en liten ö i en damm de anlagt, runt en kallkälla där det tidigare stått granskog och längs en kortare sträcka närmast sjön där de båda bor och där de avverkat granskog.

– Eken har genom historien tjänat som symbol för styrka, tradition, och sparsamhet. Alla stora herrgårdar och slott ska gärna ha en ekallé. Och en krans av ek ska du ha när du doktorerar. Så det finns mycket symbolik i en ek, säger Stefan Agorelius.

– Det var på lite naturskönare områden där vi tyckte det var trevligt att göra någonting annat än att bara sätta ner nya snabbväxande granplantor, berättar Pelle.

En del av de nedmyllade ekollonen grodde först för 1-2 år sedan och är idag knähöga medan andra har grott de första åren efter nedmyllningen. Längs en kortare sträcka vid vägen mellan Pelles och Stefans gårdar intill sjön Torrvarpen har de myllat ned en del av ekollonen.

När vi kliver in i skogen som kommit upp efter avverkningen för över femton år sedan syns flertalet 5-7 meter höga ekar bland den uppväxande skogen bestående av förväxande björk med mindre inblandning av främst rönn, sälg och lite al. Stefan och Pelle har hunnit röja runt de planterade två gånger hittills och det är snart dags att röja igen, konstaterar Stefan.

I den lövdominerade skogen som spontant kommit upp är det björkarna som hunnit nå högst höjd, men de högsta ekarna ligger inte många meter efter. De högsta ekarna är runt tio meter höga, tror Stefan. Även enstaka granar finns som hunnit växa om de högsta ekarna med någon meter.

– Granen växer bra här, påpekar Stefan Agorelius.

Pierre Kjellin
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktion@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 05 oktober 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste