Bortglömda rön om självföryngring av tall

Den innehöll nya rön om självföryngring av tall som pekade ut hyggesfritt skogsbruk som en effektiv metod. Vi har läst i Skogsstyrelsens generaldirektörs doktorsavhandling från 1993 som handleddes av omstridde skogsskötselprofessorn Mats Hagner, och som i likhet med Hagner förpassats till glömskans arkiv.

 

Skogsstyrelsens generaldirektör. Herman Sundqvist lade 1993 fram en doktorsavhandling som med sina sensationella rön om självföryngring av tall gick på tvärs mot rådande uppfattning. Foto: Pierre


1993 lade Herman Sundqvist, som idag är Skogsstyrelsens generaldirektör, fram sin doktorsavhandling med rubriken ”Forest regeneration potential of scots pine advance growth in northern Sweden”. I avhandlingen hade han tittat närmare på förutsättningarna att utnyttja självföryngrade plantor vid föryngring av tallbestånd på magra marker i Norrbotten.

Sammanställningen av Hermans Sundqvists doktorsavhandling finns att låna på SLU:s bibliotek i Uppsala och Umeå. Foto: Pierre Kjellin

Med hänvisning till tidigare forskningsmaterial pekade Herman Sundqvist i inledningen till sin avhandling ut ”äldre relativt glesa talldominerade bestånd där vegetationstypen klassats som lingon eller fattigare” som de marker där beståndsföryngring (självföryngring) av tall rikligast verkar förekomma.

Herman Sundqvist hade också undersökt hur de självföryngrade tallplantorna påverkas ifall det kvarstående beståndet slutavverkas respektive plockhuggs. I de plockhuggna provytorna överlevde de självsådda plantorna i mycket högre utsträckning än i de kalavverkade provytorna. Den starkt bidragande orsaken till plantavgången i de kalhuggna ytorna var att dessa drabbades av insektsangrepp.

”Plantantalet kan i sådana lämpliga bestånd uppgå till tiotusentals per hektar”, skriver Sundqvist också och med en hänvisning till vetenskapligt material från 1946.

Fältförsöken utförde Herman i trakterna av Jokkmokk samt Pajala, båda belägna norr om polcirkeln. En av iakttagelserna som han gjorde i sitt fältarbete var att skogen i de undersökta områdena producerade grobart frö nästan varje år. ”Detta kan synas märkligt med tanke på tallens temperaturkrav för att producera grobart frö”, skriver han i kapitlet Resultat och diskussion. Han hänvisar till flera andra forskare som tidigare gjort samma iakttagelser.

– För att han skulle kunna ta reda på hur stor återväxt det blir varje år så gav jag Herman uppgiften att räkna plantor och plantors ålder i dikeskanter. När man gräver ett dike blir jorden kal och återväxten som finns i dikeskanten beskriver ganska väl den intilliggande skogens förmåga att producera grobart frö. Åldern på plantorna visar när de föddes förklarar Mats Hagner, skogsskötselprofessor och tidigare verksam vid SLU.

– Hans stora insats var att visa att om man undvek att kalhugga fick man ny skog från den naturliga återväxten helt gratis, kommenterar Mats Hagner.

85-årige Mats Hagner, tidigare skogsskötsel­professor och som var Herman Sundqvists handledare under dennes arbete med doktorsavhandlingen, beklagar att Sundqvist inte tog med sig det han lärt sig från arbetet med avhandlingen i sitt yrkesliv. Foto: Privat

”Han var väldigt entusiastisk inför mina teorier kring skogsbruk”

Herman Sundqvists avhandling presenterade för skogsbruket sensationella data, säger hans handledare Mats Hagner, som också beklagar att hans doktorand inte tagit tillvara kunskaperna från sin avhandling i sin yrkeskarriär.

Herman Sundqvists handledare var skogsskötselprofessorn Mats Hagner, som i över 50 års tid forskat på området och som på 1970-talet började förespråka hyggesfritt skogsbruk. Hagner är sedan länge en omstridd forskare och för tjugo år sedan blev han avstängd från att fortsätta arbeta som professor emeritus vid SLU.

I doktoranden Herman Sundqvist såg Mats Hagner möjligheter till en ny generation forskare som skulle fortsätta med forskningen kring naturlig föryngring och hyggesfritt skogsbruk:

– Han var väldigt entusiastisk inför mina teorier kring skogsbruk och han var en student som inte hade en massa förutfattade meningar. Så jag kunde övertyga honom om att det fanns möjlighet att bedriva skogsbruk på ett annat sätt än det vanliga. För jag har ju hävdat detta ända sedan 1973, förklarar Mats Hagner.

Han anser att de resultat som Herman Sundqvist presenterade i sin avhandling var betydelsefulla för skogsbruket:

– Herman fann att det i 25 av 30 år hade kommit upp nya plantor. Detta stämmer alls inte med vad man får reda på ifall man frågar Skogsstyrelsen. Där säger man att i de områden Herman Sundqvist studerade blir moget tallfrö bara ett av tjugo år. Hans doktorsavhandling presenterade utan tvekan sensationella resultat.

Ganska snart efter att Herman Sundqvist lagt fram sin doktorsavhandling fick han jobb hos dåvarande Domänverket.

– Men så fort han blivit anställd på Domänverket lät han glömma allt vad han hade lärt sig under sitt doktorsarbete. Han blev förvaltare i Norrbotten och på Domänverkets marker harvades det, trots att det fanns mycket naturlig återväxt. Man harvade på lavhedar, vilket ledde till att renarna fick lida svårt eftersom det blev brist på mat för dem när lavarna försvann.

– Jag var själv uppe och tittade på ett sådant harvat hygge där det fanns tusentals plantor per hektar mellan fårorna. Sedan dess har Hermans karriär gått spikrakt uppåt, konstaterar Mats Hagner.
 

Pierre Kjellin
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktion@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades lördag den 03 oktober 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste