Krönika: Vad hände med de inhemska skogsarbetarna?

Rubriker som ”Utländska skogsvårdare stoppas”, ”Brist på arbetskraft”, ”Skogsindustrin hotad i spåren av coronaviruset”, var något som präglade skogsnyheterna under våren. Reserestriktioner och utländska arbetare var kombinationen som inte gick ihop. Men var fanns de inhemska skogsarbetarna under denna tid?

 

Lukas Svangärd, studentkrönikör. Foto: Privat

Coronavirusets framfart visade verkligen på hur beroende det svenska skogsbruket är av utländsk arbetskraft. Jag själv fick uppleva hur entreprenörerna i hembyn hade svårt att få tag på arbetskraft för enkla skogsjobb, så som plantering och röjning. Vissa hade även farhågor om de ens skulle kunna bedriva sin verksamhet detta år. Däremot var detta inget fenomen lokalt för bara östra Norrbotten, utan detta var ett problem i hela Sverige. Från alla håll så kom varningar från entreprenörer och skogsbolag om denna brist på arbetskraft, vilket såklart är ett problem. Samtidigt väcktes dock funderingen inom mig varför detta ens är ett problem, då det egentligen inte hade behövt vara det. 

Sverige har i århundranden brukat sin skog och har således ingen brist på erfarenhet när det kommer till skogsbruk. I Sverige går det också årligen tiotusentals ungdomar utan arbete under sina sommarledigheter, ändå är skogsbruket beroende av utländsk arbetskraft för enkla skogsjobb under just denna period. Att skogssverige då väljer att ta in utländsk arbetskraft för att lösa denna arbetsbrist är för mig helt ologiskt. Visst, utländsk arbetskraft är i regel billigare. Fast likväl hade ungdomar, och även arbetslösa, kunnat utbildas och anställas till dessa arbeten för normala svenska ingångslöner.

Detta hade hjälpt till att lösa personalbristen inom skogsbruket, samt hjälpt många människor att komma ut ur sin arbetslöshet. Så anledningen till att vi är beroende av utländsk arbetskraft för enkla skogsjobb är inte begrundat i en brist på kunskap eller brist på arbetare, utan snarare i en brist på vilja att betala. 

Ett annat problem idag är den stora avsaknaden av skogsmaskinsförare i Sverige, och i framtiden spås detta problem att bli ännu värre än vad det är idag. Här finns det inte i samma utsträckning möjlighet att anställa utländsk arbetskraft, detta då skogsmaskinsförare kräver en mycket större kompetens och kunskap än vad röjning och plantering gör. Fast även på den svenska arbetsmarknaden är det ett problem att hitta personer med denna kompetens och kunskap. Att detta är ett problem kan såklart vara en kombination av flera olika saker, men jag tror att en stor del ligger i att folk aldrig riktigt fått in en ”fot” i branschen.

Gemensamt för alla de maskinförare jag känner, är att de har haft en anknytning till skogen. Antingen har deras föräldrar arbetat inom branschen, de själva eller deras familj är skogsägare, eller så hade de någon gång i sitt liv själva jobbat i skogen och fick därifrån intresset att börja köra skogsmaskin. Just att ha anknytningar till skogen, bland annat genom sommarjobb, är något som gjorde att jag och många av mina klasskamrater sökte in till jägmästarprogrammet och tog våra första kliv in i skogsbranschen. Hade vi inte haft dessa anknytningar hade vi förmodligen inte stått var vi står idag.

Så skogssverige, om ni verkligen vill göra ett ärligt försök att få in fler i branschen, börja från grunden. Utbilda ungdomar och arbetslösa inom enkla skogsjobb och betala de där extra kronorna i lön för inhemsk personal. Då visar ni att ni verkligen vill försöka lösa framtidens problem och då kanske vi slipper läsa liknande rubriker igen!

 

Lukas Svangärd
Jägmästarprogrammet, Umeå

Artikeln publicerades torsdag den 01 oktober 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste