Vad ska driva lönsamheten för skogsägarna?

Prisutvecklingen för leveransvirke har i snart ett halvt sekel varit bedrövlig. Under samma period har vi utvecklat och effektiviserat skogsbruket enormt. Det har motverkat minskad lönsamhet i skogsbruket. Vad är lönsamhetsdrivaren framåt när pappersbruken stänger tryckpappersmaskiner och mer massa går till lågförädlade produkter? 

 

Den snabba utvecklingen för mekaniseringen i skogsbruket har vi att tacka för mycket. Effektiviserade brukningsmetoder med högre tillväxt har gett maskinerna allt fler kubik att bita i. 

Förbättrat frö- och plantmaterial kan i många generationer ge ökad tillväxt, men det är ingen quick-fix för lönsamheten. 

I likhet med jordbruket har värdeutvecklingen för många markägare de senaste decennierna i hög grad legat i ökat markpris, som en direkt följd av kraftigt sjunkande räntor. Nu kan inte räntorna falla mer. Vårt företagande måste skapa värde på egna meriter. 

En trend med lägre förädlingsgrad för massavedssortimenten vore förödande för svenskt skogsbruks lönsamhet. I detta segment har vår skogsprodukt mindre konkurrensfördelar mot snabbväxande virke från varmare breddgrader. 

Den tekniska utvecklingen medger att egenskaperna hos trä till en allt lägre kostnad kan förändras efter avverkning. Det är både ett hot och en möjlighet. Timmer av låg kvalitet kan förädlas till bättre hållbarhet och bärighet. Det vi hittills sett som massaved kan förädlas till material som kan ersätta solitt timmer. 

Vi känner redan till många förädlingssätt för trä och träfiber och än fler ligger i olika utvecklingsfaser. Den stora utmaningen är att finna nya förädlingssätt och lönsamma högförädlade avsättningsmöjligheter som sväljer den stora volym massaved skogsbruket genererar. 

Framtiden ligger inte i en lösning. Vi behöver springa på många bollar. Vi bör till exempel göra gemensam sak med jordbruket och slåss hårdare för biobränslenas förträfflighet, både flytande bränslen och som källa till el och värme. 

Energipolitiken idag är inte framtidssäkrad. Den är problemfokuserad och tenderar att vara negativ till allt utom de för närvarande dyra och opålitliga energikällorna sol och vind. Det finns ett uppdämt behov av energilösningar och skogsägarna behöver en avsättning för ved som sätter en högre botten för vedens värde.

Svenska skogsbranschen måste vara än mer progressiv i produktutvecklingen för förädlat timmer, limträ- och träfibermaterial. Vi får inte bara forska fram möjligheterna utan måste även se till att stora produktionsanläggningar etableras här. Enbart forskningsexport gör ingen svensk skogsägare glad. 

 

Stefan Ljungdahl

 

Artikeln publicerades onsdag den 30 september 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste