”Han var väldigt entusiastisk inför mina teorier kring skogsbruk”

Herman Sundqvists avhandling presenterade för skogsbruket sensationella data, säger hans handledare Mats Hagner, som inte tycker att hans doktorand tagit tillvara kunskaperna från sin avhandling i sin yrkeskarriär.

Herman Sundqvists handledare var skogsskötselprofessorn Mats Hagner, som i över 50 års tid forskat på området och som på 1970-talet började förespråka hyggesfritt skogsbruk. Hagner är sedan länge en omstridd forskare och för tjugo år sedan blev han avstängd från att fortsätta arbeta som professor emeritus vid SLU. 

Presentation av Herman Sundkvists doktorsavhandling som lades fram 1993.
Foto: Pierre Kjellin

I doktoranden Herman Sundqvist såg Mats Hagner möjligheter till en ny generation forskare som skulle fortsätta med forskningen kring naturlig föryngring och hyggesfritt skogsbruk:

– Han var väldigt entusiastisk inför mina teorier kring skogsbruk och han var en student som inte hade en massa förutfattade meningar. Så jag kunde övertyga honom om att det fanns möjlighet att bedriva skogsbruk på ett annat sätt än det vanliga. För jag har ju hävdat detta ända sedan 1973, förklarar Mats Hagner.

Han anser att de resultat som Herman Sundqvist presenterade i sin avhandling var betydelsefulla för skogsbruket:

– Herman fann att det i 25 av 30 år hade kommit upp nya plantor. Detta stämmer alls inte med vad man får reda på ifall man frågar Skogsstyrelsen. Där säger man att i de områden Herman Sundqvist studerade blir moget tallfrö bara ett av tjugo år. Hans doktorsavhandling presenterade utan tvekan sensationella resultat.

Ganska snart efter att Herman Sundqvist lagt fram sin doktorsavhandling fick han jobb hos dåvarande Domänverket. 

Mats Hagner var tidigare verksam som skogsskötselprofessor vid SLU i Umeå, men blev efter en serie röriga turer avstängd från att fortsätta verka vid SLU med emeritusförmåner.

– Men så fort han blivit anställd på Domänverket lät han glömma allt vad han hade lärt sig under sitt doktorsarbete. Han blev förvaltare i Norrbotten och på Domänverkets marker harvades det, trots att det fanns mycket naturlig återväxt. Man harvade på lavhedar, vilket ledde till att renarna fick lida svårt eftersom det blev brist på mat för dem när lavarna försvann.

– Jag var själv uppe och tittade på ett sådant harvat hygge där det fanns tusentals plantor per hektar mellan fårorna. Sedan dess har Hermans karriär gått spikrakt uppåt, konstaterar Mats Hagner.

Läs även: Här är Herman Sundqvists doktorsavhandling

Pierre Kjellin
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktion@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 25 augusti 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste