Här är Herman Sundqvists doktorsavhandling

Den innehöll nya rön om självföryngring av tall som pekade ut hyggesfritt skogsbruk som en effektiv metod. Vi har läst i Skogsstyrelsens generaldirektörs doktorsavhandling från 1993 som handleddes av omstridde skogsskötselprofessorn Mats Hagner, och som i likhet med Hagner förpassats till glömskans arkiv.

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvists doktorsavhandling från 1993 handleddes av kontroversielle skogsskötselprofessorn Mats Hagner och presenterade kontroversiella resultat. Idag är både avhandlingens resultat och Mats Hagner bortglömda av branschen.            Foto: Pierre Kjellin

1993 lade Herman Sundqvist, som idag är Skogsstyrelsens generaldirektör, fram sin doktorsavhandling med rubriken ”Forest regeneration potential of scots pine advance growth in northern Sweden”. I avhandlingen hade han tittat närmare på förutsättningarna att utnyttja självföryngrade plantor vid föryngring av tallbestånd på magra marker i Norrbotten.

Med hänvisning till tidigare forskningsmaterial pekade Herman Sundqvist i inledningen till sin avhandling ut ”äldre relativt glesa talldominerade bestånd där vegetationstypen klassats som lingon eller fattigare” som de marker där beståndsföryngring (självföryngring) av tall rikligast verkar förekomma.

Herman Sundqvist hade också undersökt hur de självföryngrade tallplantorna påverkas ifall det kvarstående beståndet slutavverkas respektive plockhuggs. I de plockhuggna provytorna överlevde de självsådda plantorna i mycket högre utsträckning än i de kalavverkade provytorna. Den starkt bidragande orsaken till plantavgången i de kalhuggna ytorna var att dessa drabbades av insektsangrepp. 

Förre skogsskötselprofessorn Mats Hagner, självporträtt.

Plantantalet kan i sådana lämpliga bestånd uppgå till tiotusentals per hektar”, skriver Sundqvist också och med en hänvisning till vetenskapligt material från 1946.

Läs även: "Han var väldigt entusiastisk inför mina teorier kring skogsbruk"

Fältförsöken utförde Herman i trakterna av Jokkmokk samt Pajala, båda belägna norr om polcirkeln. En av iakttagelserna som han gjorde i sitt fältarbete var att skogen i de undersökta områdena producerade grobart frö nästan varje år. ”Detta kan synas märkligt med tanke på tallens temperaturkrav för att producera grobart frö”, skriver han i kapitlet Resultat och diskussion. Han hänvisar till flera andra forskare som tidigare gjort samma iakttagelser.

– För att han skulle kunna ta reda på hur stor återväxt det blir varje år så gav jag Herman uppgiften att räkna plantor och plantors ålder i dikeskanter. När man gräver ett dike blir jorden kal och återväxten som finns i dikeskanten beskriver ganska väl den intilliggande skogens förmåga att producera grobart frö. Åldern på plantorna visar när de föddes förklarar Mats Hagner, skogsskötselprofessor och tidigare verksam vid SLU.

– Hans stora insats var att visa att om man undvek att kalhugga fick man ny skog från den naturliga återväxten helt gratis, kommenterar Mats Hagner.

Läs även: "Han var väldigt entusiastisk inför mina teorier kring skogsbruk"

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 25 augusti 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste