Därför tackade han nej till fångstvirke mot barkborren

Länsstyrelsen erbjöd sig att lägga ut fångstvirke på hans mark mot barkborreangreppen i det angränsande naturreservatet, men Peter kände sig tvingad att tacka nej då han var rädd att få in nya granbarkborrar via fångstvirket.

Peter Eriksson i det av granbarkborreangrepp hårt drabbade naturreservatet som gränsar till hans mark.
Foto: Pierre Kjellin

I Jordbruksaktuellt nummer 9 berättade vi om skogsägaren Peter Eriksson utanför Uppsala som har problem med angränsande naturreservat där granskogen är kraftigt angripen av granbarkborren.

Peter blev i maj 2020 erbjuden barkborrebekämpande insatser av länsstyrelsen i form av fångstvirke som myndigheten erbjöd sig placera ut i Peters skog. Ett erbjudande han kände sig tvungen att tacka nej till:

– När de började att prata om att använda sig av fångstvirke så stämde vi träff vid reservatet, där jag träffade Per-Ola Borgestig.

Fångstvirket skulle hämtas från en avverkning i ett annat naturreservat – Kerstinbomossen – i närheten av Dalälven några mil bort, där man tar bort gran för att bland annat gynna den vitryggiga hackspetten, berättar Peter.

– Det låter som en schysst lösning, tyckte jag. Men jag ville också ha det inskrivet i ett avtal att fångstvirket som de placerar på min mark ska tas bort senast 20 juni, för att inte riskera att få barkborreangrepp via fångstvirket. Sedan ville jag även ha inskrivet att länsstyrelsen tar det fulla ansvaret för hanteringen av fångstvirket, att de till exempel ersätter mig ifall fångstvirket inte tas ut i tid. Men det gick inte länsstyrelsen med på. Sedan ville jag också ha ersättning för de kostnader jag har i samband med hanteringen av fångstvirket, det ville de inte heller gå med på.

Efter diskussionen med länsstyrelsen började Peter Eriksson undersöka ifall området där länsstyrelsen planerade att hämta fångstvirket finns med i något av de områden som är markerade som riskområden för granbarkborreangrepp:

– Och då såg jag att i direkt anslutning till reservatet där de skulle hämta fångstvirket är det markerat som riskområde på den riskkartan för barkborreangrepp som jag tittade på. Och riskkartor hittar man både hos Holmen, Skogsstyrelsen och Mellanskog med flera. Och då var det helt uteslutet för min del att ta emot något fångstvirke från länsstyrelsen. Varför ska jag utsätta min skog för risker, utan att få några garantier eller kompensation ifall länsstyrelsen skulle orsaka skador på min mark i samband med utplaceringen av fångstvirke.

Problemet, menar Peter, ligger i grunden inte hos länsstyrelsen utan hos Naturvårdsverket (Staten), som varken ger länsstyrelserna tillräckliga resurser för att hantera granbarkborreangreppen i reservaten, eller tillräckligt med pengar för att sköta reservaten.

Reservatföreskrifterna måste även ändras så att åtgärder ska utföras i reservaten när granbarkborreangrepp hotar att sprida sig till angränsande fastigheter, med andra ord skogsvårdslagen gällande bekämpning av granbarkborreangrepp ska gälla på all skogsmark.

Läs även: Peters tips inför förhandlingar om reservatsbildning

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades fredag den 10 juli 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste