DEBATT: ”Skogsstyrelsen och Artdatabanken har fel om signalarter”

DEBATT: Skogsstyrelsen och Artdabanken hävdar på felaktiga grunder att en rad arter är beroende av kontinuitetsskog, när de i själva verket trivs i yngre planterade skogar, skriver den förre Skogsstyrelsen-medarbetaren Bertil Lundahl.

Enligt boken ”Sveriges Nationalparker” är en stor del av skogen i Garphyttans nationalpark uppkommen efter en slutavverkning kring 1870 som sedan planterades med tyskgran. Granskogen i området har flera rödlistade svampar enligt artportalen som exempelvis violgubbbe och gräddticka.

Om man börjar med att se vad som Skogsstyrelsen anser om kontinuitetsskog (skog med lång skoglig kontinuitet). Så finns detta beskrivet i Skogsstyrelsens rapport nr 7 2011, skriven av Anders Dahlberg (som arbetar på artdatabanken). På sidan 2 står det att det är skog som varit kontinuerligt skogbeväxt sen 1700 talet. 

Foto: Pierre Kjellin

På sidan 3 vill Anders Dahlberg ändra på beskrivningen på sidan 2 att kontinuitetsskog är skog som varit skogbeväxt sedan 1700-talet. På Skogsstyrelsen är detta tolkat som skog som har dokumenterad trädkontinuitet i minst 300 år. Den beskrivning Dahlberg vill ändra till är:

”Skog som innehåller naturvärdesarter vars förekomst förklaras av att det under lång tid funnits lämpliga skogsmiljöer och substrat i just denna skog eller dess närhet.”

Skogsstyrelsen har känt till att det finns rödlistade arter i granplanteringar på slutavverkad mark i mer än 25 år. Dessa granplanteringar är planterade på 1960-, 1970- och 1980-talet, men det finns även rödlistade arter i yngre planteringar än så. Även rödlistade marksvampar finns i dessa planteringar och marksvampar beskrivs med att de behöver lång skoglig kontinuitet.

Läs Anders Dahlbergs replik HÄR

Skogsstyrelsen har felaktigt gjort nyckelbiotoper av flera områden med granplanteringar som varit slutavverkade från 1960-talet och framåt. Områdena är oftast beskrivna som kalkbarrskog men i beskrivningen av nyckelbiotopen kalkbarrskog står det att skogen är uppkommen genom naturlig föryngring och dit räknas inte plantering. Eftersom jag tidigare arbetade på Skogsstyrelsen i nästan 30 år så vet jag att flera av de felaktigt utförda nyckelbiotoperna tagits bort efter att området kontrollinventerats av Skogsstyrelsen. Men det är mycket möjligt att det fortfarande finns nyckelbiotoper gjorda på slutavverkad granplanterad mark som inte kontrollinventerats.

I Rapport 7-2011 står det på sid 42 att fjälltaggsvampar huvudsakligen eller uteslutande finns i kontinuitetsskogar som inte varit kalavverkade. I granskogen i Garphyttans nationalpark finns enligt Artportalen koppartaggsvamp och slättaggsvamp. Dessa var i Skogsstyrelsens rapport från 2011 beskrivna som fjälltaggsvampar.

Dahlberg har även varit med som handledare 2009 för ett specialarbete om lilaköttig taggsvamp. Den klart bästa lokalen som hittades där var en konstgjord ö i Dalälven vid ett kraftverk, vilket klart talar för att fjälltaggsvampar inte är beroende av lång skoglig kontinuitet i varje fall inte lilaköttig taggsvamp.

De arter som finns i granplanteringar, före detta gruvor och konstgjorda öar är inte alls beroende av lång skoglig kontinuitet. Förekomsten av rödlistade arter i miljöer utan lång skoglig kontinuitet visar på att Skogsstyrelsens och artdatabankens uppgifter som exempelvis i Skogsstyrelsens bok ”Signalarter” inte stämmer.

Läs Anders Dahlbergs replik HÄR

Bertil Lundahl

 

Artikeln publicerades fredag den 26 juni 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste