”På 70-talet hade skogsarbetet hög status”

Det är flera decenniers press på löner och villkor som skapat bristen på skogsvårdsarbetare och som ställt problemet på sin spets nu under pandemin. Det säger egenföretagaren och röjningsspecialisten Bengt-Åke Alriksson.

Förmån efter förmån har försvunnit sedan Bengt-Åke Alriksson började jobba professionellt med röjning på 1970-talet, berättar han.       Foto: Pierre Kjellin

De stora köparna av skogsvård i Sverige – de stora skogsbolagen, de största markägarna och skogsägarföreningarna – har i flera decennier systematiskt pressat skogsvårdsarbetarnas ersättningar och villkor nedåt.

Det menar 64-årige skogsteknikern Bengt-Åke Alriksson i småländska Ljungby. Han har sedan 1970-talet både jobbat med ungskogsröjning, drivit fältförsök med röjning i samarbete med Södra och ägnat mer än ett decennium åt att utveckla kedjeröjsågen som idag säljs av Husqvarna.

Destruktiv kostnadsjakt

När Bengt-Åke började jobba i skogen på 1970-talet så var skogsvård en seriös bransch, tycker han.

– Under 70-talet hade skogsarbetet hög status och låg högt i löneligan inom LO-kollektivet, även om mycket jobb var på rena ackord. 80-talet präglades av en välutbildad skogshuggarkår och schyssta anställningsformer. Sedan kom lågkonjunkturen 92-93, vilken innebar ett paradigmskifte i skogen, berättar Bengt-Åke.

Då påbörjades den totala entreprenöriseringen av skogsarbetet. Sedan dess har det bara gått utför med arbetsvillkoren i skogen och intresset bland våra ungdomar är därefter, konstaterar Bengt-Åke.

Virkespriserna en faktor

Han menar att skogsbrukets utveckling med sjunkande reala virkespriser ligger bakom den destruktiva kostnadsjakt som allt mer kommit att prägla näringen.

– Verkligheten kommer allt längre bort ifrån visionen om den ”hållbara bioekonomin” med dess ”gröna guld”. Hur hållbar är den här branschen om man inte vill eller kan konkurrera om landets egen arbetskraft, frågar sig Alriksson, som efterlyser det sociala ansvar för arbetstillfällen och glesbygdens utveckling som miljöcertifieringarna kräver.

– Jag har haft en vision om att den viktiga röjningen i ungskog skulle utföras av specialiserade små arbetslag, välutbildade och med geografiskt totalansvar för tjänsten.

”Planetskötare”

Istället ökar andelen tillfällighetsarbetare i skogsvården och allt fler människor hämtas utanför EU då den svaga svenska kronan gör arbetskraften från andra EU-länder allt dyrare, säger Bengt-Åke.

– Enligt Skogforsks undersökning från ifjol är nu personalomsättningen i skogsvården uppe i 20-40 procent årligen. Dessutom är kravet på utbildning numera reducerat till ett så kallat Grönt Kort. I år har PEFC till och med gett dispens för att slippa möta även det kravet. Hade jag varit yngre och i gång med att bilda familj så hade jag nog tvingats byta bransch. Jämför med maskinförarna, där en stor andel hoppar av i 30-35-årsåldern, avslutar Bengt-Åke Alriksson.

I en artikel som publicerades här på Skogsaktuellt.se nyligen berättade en anonym skogsvårdsföretagare att de i praktiken inte kan debitera sina kunder högre än 375 kronor i timmen. Den siffran ligger nära det bengt-Åke själv debiterar sina kunder, säger han.

Läs mer:

Entreprenör: Därför lönar det sig inte att vara seriös

GS-facket: Planteringssäsongen inte hotad

"Skogsbolagen får skylla sig själva"

Pierre Kjellin
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktion@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 19 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste