Skogsvårdsentreprenör: Därför lönar det sig inte att vara seriös och satsa på personalen

De tar 375 kronor i timmen, men är för dyra tycker skogsbolagen. Vi pratade med en entreprenör som förklarar varför det inte går att konkurrera med välutbildad och kompetent arbetskraft inom skogsvården.

Skogsvårdsföretagaren vi intervjuat betonar att de och deras företag absolut inte ska kunna identifieras i artikeln. "Då är det slut med vårt företag", säger hen.        Foto: Skogskunskap

– Skogsbolagens skogsvårdsansvariga är de som fördelar jobben och då ser vi att man alltid väljer de som är billigast. På små orter törs man knappt klaga, för då vet man inte om man får fler uppdrag.

Så säger en person som ringde Skogsaktuellt nyligen och som tillsammans med sin kompanjon driver ett litet skogsvårdsföretag i Mellansverige med fyra anställda – alla etniska svenskar permanent bosatta i Sverige.

– Det skulle vara förödande för vårt företag om vår identitet avslöjas. Så är det tråkigt nog, säger personen (som vi benämner ”Benke” i artikeln) som medverkar i Skogsaktuellt på villkoret att de får vara helt anonyma.

Läs en om en enmansföretagares syn på skogsvårdsbranschen

Skogsvårdsföretaget fick efter ”tjat” ett avtal om att få röja och hyggesrensa för ett av Sveriges största skogsbolag där de ersätts med 1250 kronor per hektar:

– Om du räknar att jag ska betala in pension till Fora och kollektivavtal enligt SLA:s norm så blir det inte mycket kvar. Förra året sade vi nej om vi inte fick 375 kronor i timmen. Det är ett lågt pris men många skogsbolag säger att vi är dyrast. Vi vill hellre ha ersättning per timme. Det kan vara förödande på dåliga röjningsobjekt där det är som att gå in i en vägg för röjarna. Vi har haft sådana jobb som varit rena förlustaffären för oss.

– Konkurrenterna som får jobben när vi är för dyra kanske tar 350 kronor i timmen, för de betalar inte ut någon pension till sina anställda, de betalar inte kollektivavtalsenlig lön, de bekostar inga kurser för sina anställda, de köper inte miljövänligt bränsle till sina sågar.

Benke berättar också om hur de stora köparna av skogsvård lätt får det att se ut som att de anlitar företag som betalar sina skogsvårdsarbetare kollektivavtalsenliga löner:

– Facket kräver av skogsbolagen att de ska lämna ut en lista på vilka underentreprenörer som de anlitar, för att kunna kontrollera att de betalar kollektivavtalsenlig lön. Men att man står med på listan säger ingenting om hur mycket man får jobba för bolaget. Vi har avtal med flera stora bolag men där man inte angett i avtalet hur många hektar vi får i jobb. Så på listan ser det ut som att vi jobbar åt bolaget när vi i själva verket kanske bara fått ett enstaka kortare uppdrag medan entreprenörer som inte betalar kollektivavtalsenliga löner till sina arbetare får de allra flesta uppdragen.

– Vi har aldrig fått några klagomål på våra jobb, så det är ju inte därför som vi har svårt att få uppdrag, tillägger Benke.

Benke och hens kompanjon vill helst komma bort från avtal där ersättningen anges i pris per hektar:

– För man kan inte gå med piska när man har anställda som ska hämta barn på dagis efter jobbet. Vi försöker hålla våra fyra anställda med jobb året runt. Sedan vill skogsbolagen ändå ha oss, för om det till exempel brinner i Sverige mitt i sommarsemestern eller om det är en storm i december, då vill de ha hjälp av oss. Men de garanterar oss inte ett antal hektar, de ger oss dåliga villkor. Man tar helt enkelt billigare entreprenörer i första hand.

Påståendena i branschen om att det inte finns svenskar som har kompetensen och vill jobba i skogen är rent nonsens, säger Benke:

– Det finns utbildade svenska skogsarbetare. Våra anställda har alla mer än fem års relevant arbetserfarenhet och grundutbildning och de går kurser varje år. Vi är noga med att de ska få fortbildning och vara uppdaterade.

Det som får bokslutet att gå ihop för Benke och hens kompanjon är att kompanjonen även åtar sig specialuppdrag:

–Vi sliter som djur för att få det att gå ihop och anledningen till att vi gick plus förra året är min kompanjons specialuppdrag, den här perioden på året arbetar hen minst 6 dagar i veckan. Det är också därför som skogsbolagen ger oss lite jobb då och då, för de är beroende av specialuppdragen.

Men nu börjar Benke och hans kompanjon närma sig en punkt där det inte går längre:

– Vi känner att om inte saker och ting förändras till det bättre, då lägger vi snart ned.

Läs mer:

En enmansföretagare ger sin syn på branschen

GS-facket: Planteringssäsongen inte hotad

"Skogsbolagen får skylla sig själva"

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades fredag den 15 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste