Så halverade Jan föryngringskostnaden

De självföryngrade granarna som kom upp efter plockhuggningen kompletterades med täckrotsplantor. Tio år senare har Jan Larsson fått en flerskiktad föryngring till halva kostnaden.

Det är gott om både självföryngrade granar och självföryngrat löv som bland annat ek och ask på det 14 hektar stora skiftet som skogsägaren Jan Larsson egentligen lät plockhugga. Den misslyckade avverkningen blev så småningom en lyckad och billig föryngring.              Bilder: Pierre Kjellin

Vi står i en sluttning strax söder om Nora i Närke där skogsägaren Jan Larsson för lite mer än tio år sedan hade låtit plockhugga det äldre granbeståndet. Hans syfte var att påbörja en gradvis omställning till flerskiktad skog som ska brukas hyggesfritt.

– De hade tagit för många granar, så att allt som var kvar efter avverkningen blåste ned. Innan dess så fanns det en hel del vindfällsluckor på flera ställen, och där hade det kommit upp väldigt mycket självföryngrade granar. Och jag ville ta vara på de självsådda plantorna. Varför först gå in och hyggesrensa och markbereda och plantera när jag hade en skog som redan var på väg, förklarar Jan Larsson. 

Jan Larsson har svårt att förstå att inte fler skogsägare utnyttjar självföryngring mer när de ska föryngra skog.

Så Jan struntade i markberedning utan kompletteringsplanterade istället i luckorna med totalt 1500 plantor per hektar – vanliga täckrotsplantor av gran- och lite lärk.

Drygt tio år senare står vi i en flerskiktad skog med granar i olika storlekar. Här finns också gott om självsådda björkar, aspar och även sälg.

– Sedan kommer det spontant upp en hel del ask och ek, och dem är jag väldigt rädd om. Båda trädslagen ska få vara med och bilda det framtida beståndet. Älgen har varit inne och betat på både ek- och lärkplantor, men de verkar inte gilla ask, säger Jan.

Växtförhållandena i området är bland de gynnsammaste på de här breddgraderna i Sverige. Markerna är mineral- och kalkrika och det är gott om rörligt markvatten. Det 14 hektar stora skiftet vi står på är en G36 med en bonitet på nästan 10 m3 skog/hektar.

– Det är inte de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Jag räknar så här, att för varje tusenlapp per hektar du lägger ned på skogsvård – plantering och röjning – så måste avkastningen per hektar ha vuxit till 4000 kronor för att du ska få tillbaka pengarna – om du räknar med två procents ränta. Jag har räknat på det här många gånger och kan säga att du får inte tillbaka den tusenlappen som du lägger på plantering och röjning. Det så många som är inriktade på att vi ska skapa så mycket volym som möjligt i skogen, och det är styrt av skogsindustrin. Men det är inte volymen vi skogsägare tjänar pengar på, utan det är kvaliteten på det man säljer och på att ha så låga initiala kostnader som möjligt.

På Skogsstyrelsen har man inte haft några synpunkter på Jans val att hoppa över markberedningen och bara kompletteringsplantera.

– Många säger att man måste markbereda för att inte snytbaggen ska angripa plantorna. Det stämmer inte, för snytbaggen går på doften av en ny planta. Jag har inte haft några bekymmer med snytbaggen. Jag planterade direkt efter avverkningen på sommaren, innan snytbaggen hunnit etablera sig. 

Jan Larsson har medvetet valt att även satsa på det löv som spontant kommer upp, och då främst eken och asken.

Jan tar också med sig den småländska snålheten när han går med röjsågen:

– Man behöver inte städa och friställa alla stammar. Här går jag bara in och röjer de träd som står precis intill – vid roten – av en gran eller annat träd som ska bli en huvudstam. Alla träd som man inte ska satsa på får stå kvar så länge de inte undertrycker eller på annat sätt skadar en huvudstam.

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 12 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste