Artdatabanken: "För alla arter är förlust av livsmiljöer alltid ett problem"

Artdatabankens senaste Rödlista får i likhet med tidigare listor kritik för metodbrister och för att överdriva hot mot arter. Vi lät deras forskare kommentera kritiken och förklara hur de jobbar.

Lövdominerad skog i igenvuxet grustag i Närke.        Foto: Pierre Kjellin

En del av kritiken mot rödlistan är att arter här i Sverige som befinner sig på randen av sitt utbredningsområde inte är viktiga att bevara eftersom de är vanligt förekommande på andra håll inom deras huvudsakliga utbredningsområde i Europa. Varför är dessa arter viktiga att bevara här i Sverige?

– I nationell rödlistning bedöms arters utdöenderisk inom landets gränser. Det är dessa som bedömningarna förhåller sig till. Men om arten har starka populationer i våra närmsta grannländer som genom invandring kan förstärka den svenska populationen tas hänsyn även till detta. Men ja, det innebär att arter som är på randen av sitt utbredningsområde men har starkare populationer i andra länder ändå kan bedömas som hotade i Sverige. På samma sätt är det många arter som rödlistas i Sverige som även minskar också på andra håll inom sitt utbredningsområde. Rödlistan tar dock inte hänsyn till om dessa arter är viktiga att bevara här i Sverige, utan det är ställningstagande som görs vid eventuella naturvårdsåtgärder.

– Sveriges Riksdag har i stor enighet beslutat att inhemska arter ska bevaras. Till exempel har vi miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv” som alla aktörer behöver förhålla sig till.

Rödlistade arter som inte har skogen som sin enda eller viktigaste livsmiljö bör därmed inte heller anses som hotade av skogsbruket, hävdar bland andra LRF:s naturvårdsexpert Gunnar Lindén.

– Avverkning kan vara ett problem även för arter som inte uteslutande lever i skogen. När bedömningarna görs så är det påverkansfaktorn i sig som bedöms och de görs alltså inte på den generella nivån ”skogsbruk”. I andra miljöer till exempel i jordbrukslandskapet kan det handla om avverkning av lövträd, såsom sjuka almar. För alla arter är förlust av livsmiljöer alltid ett problem. Detta gäller även arter som inte har skogen som enda livsmiljö och kan fortleva i exempelvis jordbrukslandskapet. Det centrala är om arten totalt sett minskar och varför, oavsett om den kan nyttja flera olika miljöer.

Finns det någon betydande risk för att rödlistan överskattar hotet mot några arter på grund av att man bedömer dem som hotade på grund av bristande inventeringsmetoder?

– Flertalet av de rödlistade arterna är uppmärksammade i naturvårdsarbetet, och vi tar hänsyn till ny kunskap och information om varje arts förekomst och ekologi. Så inkommer det exempelvis uppgifter som innebär att man i tidigare bedömningar över- eller underskattat minskningen av arten tas detta med i bedömningen. I våra bedömningar ingår också att skatta hur väl inventerad en art är, sannolikheten för att man har kunskap om alla förekomster samt om man tror att det kan finnas många oupptäckta förekomster (så kallade mörkertal). På så sätt hanterar vi faktumet att vi inte har kunskapen om alla förekomster av arten.

– Mer kunskap om arternas förekomster genom exempelvis nationella inventeringar som nyckelbiotopsinventeringen behövs och bidrar naturligtvis till säkrare bedömningar.

– Det finns fortfarande flera arter som vi har alltför lite kunskap om och för dessa gör vi ingen rödlistebedömning. Andra arter där det finns fynduppgifter, men där vi har för dålig kunskap för att kunna dra slutsatser om ifall de minskar, till exempel för att de påträffats i ett område eller livsmiljö som är dåligt undersökt så kan en klassning i kategorin Kunskapsbrist (DD) göras. När mer kunskap finns kan DD-arter hamna inom hela det möjliga spannet från Regionalt utdöd till Livskraftig.

Är det en korrekt tolkning att arterna som lever i eller är beroende av skogen blir allt mera utsatta?

– Utifrån faktumet att äldre skogar fortfarande avverkas och att livsmiljöerna därmed minskar så är många av de skogslevande arterna successivt allt mer utsatta, ja. Samtidigt som skogsbruket successivt har gjort fler och fler anpassningar för att mildra effekterna på biologisk mångfald så krymper hela tiden ytan av skogar som är relativt opåverkade av skogsbruk. Dessa opåverkade skogar är oumbärliga för många arter.

– Det görs en hel del bra insatser i skogsbruket för att gynna arter. Utan dessa åtgärder hade sannolikt fler skogslevande arter varit rödlistade och tillståndet för övriga rödlistade arter hade varit sämre. Men vi kan konstatera att mer behövs, samt för att särskilt känsliga arter kräver att man avstår avverkning helt. Naturhänsyn behövs i alla stadier: plantering, röjning, gallring och avverkning. Det gäller också att inte tappa de naturvärden man har skapat i tidigare skötsel.

Vilka arter anser Artdatabanken hör till de mest utsatta i skogen idag?

– Särskilt utsatta är de arter som är knutna till strukturer i gammal skog med lång obruten trädkontinuitet i både barr- och lövskogsmiljöer. Naturvårdsverket konstaterar i ”Fördjupad utvärdering av miljömålen 2019” att miljömålet Levande skogar inte uppnås. Målet är:

– För att bevara skogens biologiska mångfald krävs åtgärder för att motverka fragmentering och förlust av livsmiljöer. Skydd av skogar med höga naturvärden, naturvårdande skötsel samt det pågående arbetet med att förbättra miljöhänsynen vid avverkning är viktiga insatser vars värde ökar över tid.

Svaren är sammanställda av Johan Samuelsson, presskontakt på SLU/Artdatabanken.

Läs mer:

Skogsindustrierna svarar om Rödlistan

Allt fler rödlistade arter på nya Rödlistan

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades måndag den 11 maj 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste