”Det var en ganska omskakande upplevelse”

Hur blir det om granbarkborrehelvetet bryter lös på allvar nästa sommar? En föraning om det fick Skogsstyrelsens ledningsgrupp när man tidigare i år besökte några av de värst drabbade områdena i Tyskland.

Skogsstyrelsens ledningsgrupp på besök i ett granbarkborreskadat bestånd som avverkats – längst fram i bild Skogsstyrelsens regionchef Syd Johanna From. Kullen i bakgrunden är ett annat barkborreskadat bestånd som avverkats.         Foto: Skogsstyrelsen

– Tyskland är före oss i händelseutvecklingen eftersom de har drabbats hårdare och tidigare av granbarkborren. Det var en studieresa för Skogsstyrelsens ledningsgrupp som kändes angelägen, berättar Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist.

Studieresans första stopp var i delstaten Nordrhein-Westfalen i västra Tyskland som gränsar till Nederländerna och Belgien i väster.

– Nordrhein-Westfalen var en ganska omskakande upplevelse. Jag är fågelskådare och har alltid med mig kikaren när jag är ute. När vi stod på toppen av ett berg där och tittade runt omkring och kunde dra slutsatsen att nästa år blir det inga nya skador av barkborren här, för att all skog redan har dött – det blev man ganska tagen av att se.

Hopplöst läge 

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist.          Foto: Pierre Kjellin

På många håll i Nordrhein-Westfahlen var förutsättningarna att framgångsrikt bekämpa granbarkborren förmodligen i det närmaste obefintliga, säger Herman Sundqvist:

– Den genomsnittliga skogsägaren hade 0,7 hektar, och ganska många av dem hittade inte till sitt skifte och många fick man inte tag i för de bodde någon annanstans.

Skogsstyrelsens ledningsgrupp åkte sedan vidare till Tysklands sydligaste delstat Bayern:

– I Bayern besökte vi det tyska statsskogsbruket. Och de hade resurserna. Så där blev man ganska hoppfull, för de jobbade med samma konventionella sök och plock-metod som vi gör. Och där hade de lyckats hålla angreppen i schack. Genom att jobba väldigt aktivt så trodde de sig kunna bli relativt ensamma i Tyskland om att längre fram kunna sälja färskt och inte angripet granvirke. Där såg vi inte alls så stora skadade och döda områden som tidigare under resan, berättar Herman Sundqvist.

Bättre förutsättningar i Sverige

En stor skillnad mellan Tyskland och Sverige är att vi har andra och bättre förutsättningar, påpekar Herman Sundqvist:

– Vi har en väl utvecklad logistik, gynnsammare ägarstruktur med mycket större skogsfastigheter och vi jobbar tätt och mot samma mål i hela branschen. Dessutom har vi i Sverige starka och välorganiserade skogsägarföreningar, som dessutom har egna industrier. Skogsägarföreningarna i Tyskland har inte alls en lika stark position.

De älskar granen 

Några hektar stort barkborredödat granbestånd på privat mark i Bayern vid rågång mot statligt ägd skog (Bayerische Staatsforsten).
Foto: Skogsstyrelsen

Som en följd av bland annat de senaste årens granbarkborreangrepp och stormfällningar tittar tyskarna nu på andra trädslag och resonerar i den riktningen att de får mera robusta skogar genom att ha blandskogar istället för ensartade bestånd. Men de överger för den skull inte granen, noterar Herman Sundqvist:

– I Tyskland älskar de verkligen sina granskogar. Granskogarna där är väldigt virkesrika men också väldigt mörka. När vi var där nere och gick igenom ett område där granskogen hade blivit luckig och de hade planterat in andra trädslag, så frågade jag – är det inte sådan här gles skog med mera omväxling med andra trädslag som folk vill ha? Nej, folk älskar den täta högstammiga granskogen, sade de till mig.

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades onsdag den 25 mars 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste