LEDARE: Avverka reservaten eller gå till botten med problemet?

LEDARE: I kampen mot skogens eget coronavirus har reservaten och länsstyrelserna blivit en tacksam syndabock. Alltmedan sjukdomsorsakerna negligeras.

Foto: Skogsstyrelsen

Coronavirus-utbrottet visar hur viktigt det är med krisberedskap och beredskapslager, och hur sårbart vårt samhälle är när vi inte prioriterat dessa saker.

Jämförelser haltar alltid, men det finns paralleller att dra till läget i skogsbruket just nu. Granbarkborren har de senaste åren fått tillräckligt gynnsamma betingelser för att likt ett virus snabbt sprida sig över granskogar i stora delar av Centraleuropa och Skandinavien.

Nu kraftsamlar hela Skogssverige med stöd av Skogsstyrelsen och extra pengar från staten för att driva ut granbarkborrarna ur skogen och ta bort godbitarna som lockar dit dem. Vi hade kunnat förebygga massinvasioner av granbarkborre om vi tillämpat redan kända forskningsrön.

Kunskaper om vad till exempel granbarkborren gillar och inte gillar har funnits i många år och riskerna med att odla trädmonokulturer i södra Sverige började på allvar belysas efter stormen Gudrun 2005. Ja, de insikterna kanske till och med fanns för hundra år sedan – om detta kan du för övrigt läsa i krönikan på sidan 14.

Inom skogsforskningen är följande väl känt:

x Granbarkborren ogillar doften av björk och även andra lövträdsarter och genom att blanda in andra barrträd och lövträd i granbestånd kan man väsentligt minska utsattheten för barkborreangrepp.

x Genom att blanda in lövträd i granbestånd minskar man också utsattheten för stormar och skogsbränder.

x Genom att blanda in lövträd i granbestånd minskar man likaså risken för att granen drabbas av rotröta, som är ett ganska stort problem i södra Sverige.

Om man lägger ihop ovanstående rön likt bitar i ett pussel framtonar en bild med budskapet att rena monokulturer ökar riskerna för flera typer av skador och angrepp på skogen, och därmed också de ekonomiska riskerna för skogsägaren. Medan trädslagsblandning ger störningståligare skogar.

Syndabocken i granbarkborrens fall är i mångas ögon länsstyrelserna, vilka via sina barkborreangripna reservat utpekas som smittspridare. När sjukdomsorsaken snarare står att finna i exempelvis rådgivningen till skogsägare om hur de ska återbeskoga och sköta sin produktionsskog. Ett exempel är rekommendationen att plantera gran på tallmark, för att slippa betesskador.

Att utse syndabockar är helt fel väg att gå. Branschen och inte minst våra riksdagspolitiker behöver helt enkelt bli bättre på att lyssna på och ta del av forskningen. I stället för att göra politik av granbarkborreangripna reservat.

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 24 mars 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste