KRÖNIKA: Allt medan vi jägare sitter där med artilleriet inlåst i bastanta vapenskåp...

KRÖNIKA: Ingen förväntar sig att buset skall gå runt med en älgstudsare, skriver Skogsaktuellts krönikör Bo Lindevall och konstaterar även att en pistolkula rör sig fortare än en svensk utredning.

Många av Skogsaktuellts läsare är jägare. Jag vill minnas att siffran 60 procent av skogsägare, tjänstemän och skogsarbetare har swischat förbi. Jag har, utan att kunna bevisa det, en känsla av att siffran är i underkant.

Jag jagar men är inte någon vapenfanatiker. Det intressanta med jakten är i mitt tycke de biologiska fakta och problem man ställs inför. Mitt vapenintresse sträcker sig så långt att jag övar skytte på pappälg och lerduvor så långt att jag är en säker skytt. När jag var ung vågade jag skott jag idag aldrig skulle drömma om att avlossa. Kanske var det med hjälp av jaktgudinnan Dianas lätta finger på pipan det gick bra så det jag sköt på blev där. 

Bo Lindevall.

Min vapengarderob är enkel – en älgstudsare 308 winchester och en hagelbössa med choker. I och för sig har jag kunnat utvidga garderoben. När östdiktaturerna klappade ihop blev jag i Prag erbjuden att köpa en stridsvagn av en rysk officer. Jag hade inte råd, annars hade det varit roligt att komma åkandes i en tanks till jaktlagets morgonsamling. Den var dock inte bränslesnål.

Jag kunde också ha förvånat jaktkompisarna med att komma dragandes med en kalaschnikov för jaktbruk med guldinläggningar. Den fanns i en monter på den stora jakt- och vapenmässan i Nürnberg för några år sedan.

Nu har synen på vapen i landet ändrats. Ingen förväntar sig att buset skall gå runt med en älgstudsare och ställa till med mord och annat sattyg. Nu väller i stället det in hel- och halvautomater i pistolformat från öst till Sverige. Det tragiska är att de också används. För ett antal år sedan hade det blivit stora rubriker och uppståndelse om någon hade blivit skjuten på öppen gata, nu blir det en liten artikel som försvinner i mediabruset, om det inte är något extraordinärt brott.

Det förundrar mig att våra inte politiker bums ger tull och polis juridisk fullmakt och resurser att täppa till införseln av vapen. Men det skall väl tillsättas en utredning först. Problemet är bara att en pistolkula rör sig väldigt mycket fortare än en svensk utredning normalt gör.

Allt medan vi jägare sitter där med artilleriet inlåst i bastanta vapenskåp och är laglydiga.

Vapen, eller vapenkultur, spelar också en ödesdiger roll i USA. Med masskjutningar som följd. Jag kikade en gång in i en vapenaffär i Seattle. Där fanns det mesta att köpa – pistoler och revolvrar, hel- och halvautomatiska gevär och andra skjutvapen.

Vad som etsade sig fast var en stor banderoll över disken med meningen:

A family that shoots together, stays together! (En familj som skjuter tillsammans håller ihop!)

Kanske något för våra äktenskapsrådgivare att tänka på?

Min hustru skjuter bättre än jag gör, så har vi också varit gifta i 45 år! Så långt hade sloganen rätt.

Läs tidigare krönikor av Bo Lindevall: "Vad är det för fel på papperskassen"

Bo Lindevall
Bo Lindevall@outlook.com

Artikeln publicerades tisdag den 11 februari 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste