LEDARE: Därför är Jägareförbundet närmare en lösning på viltskadorna än Skogsstyrelsen

LEDARE: "Vi kan inte skjuta bort viltskadorna", skrev jag i en ledare" i en annan skogstidning år 2010. Den trista utvecklingen på viltskadefronten tvingar mig att 10 år senare upprepa mitt budskap.

Är det verkligen klokt att städa bort (nästan) allt löv? RASE:s andel av virkesförrådet i Sverige enligt senaste riksskogstaxeringen är 3,7 %.  (RASE = rönn, asp, sälg, ek)

Skogsägarrörelsen och myndigheterna har alltid betraktat viltet som ett problem. De fokuserar fortfarande på avskjutning, viltbehandling av plantor och hägning för att skydda träden mot viltet.

De enda framsteg, eller nytänkande, som jag uppfattar är att Skogsstyrelsen jobbar för ökad andel tall, att acceptansen för löv ökat och att begreppet ”viltanpassat skogsbruk” idag är accepterat i branschen.

Skogsägarrörelsens negativa syn på viltet blev jag själv påmind om hösten 2010 då jag producerade tre nummer av LRF Skogsägarnas idag nedlagda medlemstidning ”Vi Skogsägare” under dåvarande redaktörs tjänstledighet. 

En ledare i nr 4 2010 av numera nedlagda Vi Skogsägare fick LRF Skogsägarna att se rött.

Redan i första numret trampade jag i klaveret på ledarsidan med rubriken ”Vi kan inte skjuta bort viltskadorna”. Därefter var jag befriad från ledarskrivandet. Till det efterkommande numret hade jag skrivit om hur Skogssällskapet hjälpt en skogsägare i Södermanland att viltanpassa skogsbruket på sin fastighet. Reportaget stoppades av redaktionsrådet. Det sätter griller i huvudet på läsarna, var förklaringen jag fick höra bakvägen.

I höstas intervjuade jag Skogsstyrelsens viltexpert Christer Kalén om senaste ÄBIN. På frågan om vilka lösningar myndigheten ser på betesskadorna så löd svaret ökad avskjutning. Härom veckan intervjuade jag hans chef, generaldirektör Herman Sundqvist. Hans svar på samma fråga var – ”det är för stort viltbetestryck som är grundproblematiken”. Läs hela intervjun HÄR.

Som jag redan nämnt i en tidigare ledare – purfärsk och gediget forskningsarbete som presenterades på Föreningen Skogens senaste höstexkursion slår fast att bristen på för älgen lämpligt foder ökar i det undersökta området (södra Sverige) och att älgarna mår bäst (väger mest) när de får äta de typ av foder det idag är brist på i våra skogar – blåbärsris och arterna rönn, asp, sälg och ek (RASE).

HÄR kan du läsa om hur Jägareförbundet sköter sina 560 hektar skog i Södermanland. Deras mål är utöver maximerad tillväxt att minska riskerna och exponeringen för skador på skogen från väder och vilt, bland annat genom att jobba mer med löv.

Hur lönsam Jägareförbundets skogsbruksmodell är vet vi först om 50 år eller mer. Det Jägareförbundet vet är att de redan idag har små problem med viltbetning på sin skog och att de hör till de skogsägare som försöker göra sitt skogsbruk lönsammare genom att jobba mera med – istället för mot – viltet och lövet.

Pierre Kjellin
Pierre Kjellin
Tel: 070-781 89 57
E-post: pierre@skogsaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 28 januari 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste