KRÖNIKA: Har den tudelade skogspolitiken spelat ut sin roll?

KRÖNIKA: Ju mer jag tänker på skogspolitikens två övergripande mål – miljömålet och produktionsmålet – desto märkligare framstår de, skriver Skogsaktuellts krönikör Brita Asplund.

Modellen är ett resultat av att miljömålet i början av 1990-talet lades till, sida vid sida med det befintliga produktionsmålet. Säkert var det en viktig signal när det begav sig – nu skulle miljöfrågorna få sitt välbehövliga svängrum i skogen efter en lång tid av ensidigt fokus på kubikmetrar.

Idag finns knappast behov av den tankemodellen för att synliggöra vikten av miljöhänsyn, inte minst som marknadskrav på hållbarhet har fått en så avgörande roll för hur skogsbruk bedrivs. Brydde vi oss enbart om kubikmetrar så skulle dessa kubikmetrar bli omöjliga att sälja. Det är en svårslagen drivkraft och förmodligen är marknadskraven så avgörande att även om självaste skogsvårdslagen revs upp idag så skulle det inte märkas någon skillnad på hänsynen i skogen imorgon. Visserligen säger det kanske mest om hur lagen är konstruerad, men också något om hur självklart det är idag att miljöhänsyn kräver sitt utrymme.

Separationen av produktion och miljö är också märklig om man tänker på hur och var den produktion som avses äger rum. Skogsråvara tillverkas inte i fabrik, utan produceras i och av naturen själv. Människan kan försöka styra och kontrollera utvecklingen bäst hon vill, men är i slutändan helt beroende av naturliga processer som inte så lätt låter sig kontrolleras. Insektshärjningar, torka, multiskadad skog och stormfällningar är en helt annan femma än ett krånglande maskineri i en fabriksbyggnad. Miljö är med andra ord i allra högsta grad en produktionsfråga och separationen av de två är bara en illusion.

Läs Brita Asplunds förra krönika: "Är skogsbranschen hållbar nog att locka generation Z?"

Skogsaktuellts krönikör Brita Asplund.
Foto: Pierre Kjellin

Dessutom undrar jag om inte de skogspolitiska målen kan bidra till det konfliktfyllda läget i skogsdebatten. En våg med ett mål i varsin vågskål brukar få illustrera modellen. Men en våg kan användas till annat än att uppnå balans och frågan är om den skogspolitiska vågen inte mest används till en dragkamp om vilket intresse som ska få väga tyngst i olika sammanhang. Politiken erbjuder inte någon gemensam nämnare för skogens olika intressenter att enas kring, utan bäddar tvärtom för en indelning i två läger med varsitt mål att strida för. Och den som representerar andra intressen i samhället och inte riktigt passar in i något läger kan få det svårt att göra sin röst hörd.

Förr eller senare kommer vågen förstås att skrotas. Inget varar för evigt och skogspolitiken är knappast ett undantag. Kanske kunde en ny skogspolitisk målsättning tydligare ta sikte på hållbarhet och alla dess dimensioner. Det skulle inte förvåna mig om nödvändigheten av hållbarhet är en av få saker kopplat till skogen som de flesta är beredda att skriva under på. Som skogens många intressenter i samhällets alla hörn faktiskt kan enas kring.

Att enas kring vad som krävs för att nå hållbarhet är förstås en annan sak, men där finns kanske ändå en gemensam grund att bygga på. Och kanske skulle motsättningarna kunna minska om det tydliggörs att allt från skydd av livsmiljöer för skogens många hotade arter till återbeskogning efter avverkning egentligen inte handlar om att tillgodose två separata samhällsintressen utan är nödvändiga åtgärder i en gemensam strävan att nå ett och samma mål – ett hållbart nyttjande av skogsresurserna.

Brita Asplund

Läs Brita Asplunds förra krönika: "Är skogsbranschen hållbar nog att locka generation Z?"

Artikeln publicerades måndag den 27 januari 2020

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste