Höj inte skogsindustrins koldioxidpris
DEBATT. Den rödgröna regeringen har annonserat att man från och med den 1 januari 2016 kommer att avskaffa vissa undantag från koldioxidskatten som bland annat skogsindustrin drar nytta av. På pappret ser det ut som en vinst för en riktig och enhetlig klimatpolitik, men sanningen är den motsatta. Svensk koldioxidskatt är för hög och snarare borde fler företag och konsumenter få en sänkning, skriver Jacob Lundberg, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
De flesta är överens om principen att utsläpparen ska betala. Men hur mycket ska den som släpper ut betala? I rapporten “Rätt pris på koldioxid” som jag publicerade på den marknadsliberala tankesmedjan Timbro i veckan, har jag gått igenom de främsta studierna på området. Slutsatsen är att koldioxidskatten i Sverige är betydligt högre än vad forskningen säger att den bör vara. Sveriges koldioxidskatt är över 1 000 kronor per ton, men forskningen säger att det bör vara högst 300–400 kronor per ton. Det betyder att koldioxidskatten, för att ligga på rätt nivå, bör sänkas med två tredjedelar.
Men i stället för att sänka koldioxidskatten har tidigare regeringar gett industrin ett undantag. Ett eget, lägre pris på koldioxid om 324 kronor per ton. Kritiker har menat att man har subventionerat industrins utsläpp, men sanningen är snarare tvärtom: det är hushåll och andra företag som har varit överbeskattade.
Det är ett klassiskt sätt att lösa problematiken med överbeskattning på: man stoltserar officiellt med världens högsta koldioxidskatt, samtidigt som man låter känsliga branscher få undantag.
Men nu föreslår den nya regeringen i budgetpropositionen att vissa undantag ska avskaffas med start 1 januari 2016. Det kommer bland annat att göra uppvärmningsolja dyrare för företagare inom branschen. Miljöpartiet går ännu längre – de vill att världens högsta koldioxidskatt blir ännu högre.
Men nästan oavsett vilken forskning man går till, exempelvis FN:s klimatpanel, Yaleprofessorn William Nordhaus eller den kände klimatekonomen Richard Tol, uppskattar den att priset på den klimatskada som koldioxoden kan komma att upphov till är betydligt lägre än dagens koldioxidskattenivå. I beräkningarna räknar man in många saker, bland annat vad koldioxid får för effekt på havsnivåer, stormar och spridning av olika sjukdomar. När alla dessa saker har tagits in räknas ett pris på koldioxid fram. Då betalar vi inte bara för vårt eget beteende utan även för konsekvenserna för andra.
Hur märker då människor den höga beskattningen i vardagen? För de flesta hushåll och företag märks det framför allt vid bränslepumpen, genom skatten på bensin och diesel. Koldioxidskatten på diesel är 2,50 kr per liter. Dessutom tillkommer energiskatt på drygt 3 kronor på per liter. Myndigheten Trafikanalys undersöker varje år på om biltrafiken betalar för sina egna kostnader, exempelvis de olyckor och utsläpp sker på vägarna. Tyvärr använder man den alltför höga koldioxidskatten när man prissätter koldioxid, och kommer fram till att biltrafiken är subventionerad i Sverige. Använder man istället en koldioxidkostnad som ligger i linje med vad forskningen säger visar det sig att bensindrivna bilar är överbeskattade.
En onödigt hög skatt drabbar Sverige genom att den ekonomiska aktiviteten blir lägre, samtidigt som det blir ett mycket ineffektivt sätt att minska utsläppen. Det får konsekvenser för hela Sverige, såväl industri som hushåll, mobilitet och företagande. Koldioxidskatten har blivit ett frikort för politiker som vill höja skatterna för att dryga ut statskassan. Visst ska man betala för de skador som koldioxidsläppen orsakar, men överbeskattning vinner ingen på.
doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet
och författare till rapporten “Rätt pris på koldioxid” (Timbro).
Kommenterarer till artikeln
Signatur skrev 2014-12-22 13:18:54:
Den höjning av koldioxidskatten som kommer att genomföras 2015 och 2016 för företag utanför den handlande sektorn kommer knappast att leda till några välfärdsförluster i den svenska ekonomin. De här företagen har en relativt låg energikostnad och kan ofta lätt byta bränsle från fossila bränslen till biobränslen. Det tjänar det svenska skogsbruket på som bränsleleverantör. Jag föreslår att Timbro gör ett utvärdering av vilka samhällsekonomiska konsekvenser det haft att vi ersatt 100 TWh fossila bränslen med biobränslen sedan 19980. Man skulle kunna titta på handelsbalans, sysselsättningseffekter och regionalpolitiska effekter. Det finns säkert någon ung doktor i nationalekonomi eller företagsekonomi som kan göra det jobbet.