Nyttja skogen

DEBATT. Efter århundranden av hårdförd avverkning i skogen hade vi i början av 1900-talet kvar en gles skog med lågt stamantal, litet virkesförråd och en låg tillväxt. Därför kom 1905 en ny skogsvårdslag som framför­allt avsåg att garantera skogens återväxt.

Lars Berg

Att vi i Sverige bedriver ett sunt skogsbruk är av stor betydelse, dels för vår egen ekonomi men framförallt för vår närmiljö och definitivt för att skogen fungerar som kolsänka. Det är den växande skogen och världshaven som frenetiskt försöker städa upp efter oss människor som pumpar upp olja och kol från underjorden och sprider den ovan jord i form av koldioxid. Det som förvånar mig är att så många som kallar sig naturvänner bortser från dessa samband och fakta. Samtidigt minskar världens skogsbestånd för varje år. Tänk om vi istället ökade skogstillväxten med någon procent på hela vårt jordklot varje år. Det skulle neutralisera de förhöjda koldioxidnivåer som vi nu tyvärr har åstadkommit. Det viktiga för hela vår värld är att skogen får så goda betingelser som möjligt för att binda den koldioxid som vi så ohämmat sprider.

Undertecknad får intryck av att många inte förstår varför man slutavverkar när skogen är mogen. I en skog som är likåldrig når majoriteten av träden ungefär samtidigt sin fulla tillväxtförmåga, därefter vänder det för trädets livscykel. Det är då man slut­avverkar för att sedan etablera ny skog som får växa i 80-100 år. Det pågår experiment med så kallat kontinuitetsskogsbruk och kanske det kan utvecklas, men det viktiga är att tillväxten i skogen och bindningen av kol inte avtar. Att vi även lämnar små områden som aldrig ska röras och som om några hundra år kan benämnas urskog, ingår ju också i att sköta skogen. Men att låta stora områden mogen skog stå och självdö är som Carl von Linné sa ”en bortslösad resurs”. Att kalla en modern svensk slutavverkning för skövling av skog visar på okunskap och ihopblandning av till exempel avverkning av regnskog utan återplantering där jorden sedan eroderar. Det skogsbruk som vi bedriver i Sverige sker i ett oavbrutet kretslopp som, om det skedde över hela jord­klotet, skulle kunna binda mer kol och därmed vända eller bromsa trenden med klimat­förändring.

Kontentan i mitt resonemang är att om vi ska klara jorden trots att vi har och fortsätter att flytta kolatomer från under jord till ovan jord måste vi städa, städa och åter städa. Vi måste alltså åter binda kolet och det gör vi genom att odla. Vem städar efter mig? Det kan jag ibland tänka på när jag parkerat min bil på en överfull parkering på Arlanda och sitter där i gaten och läser i tidningen om de allt mer extrema naturkatastroferna. Jordens städare är de som arbetar i de gröna näringarna! 

Lars Berg
Luckebo, Askersund