Ojäm(n)t på landsbygden

LEDARE. Svensk landsbygdspolitiks slogan är ”hela landet skall leva” medan Norges dito är ”hela landet i bruk”. Mellan dessa inslagna linjer finns en grundläggande skillnad.

Den kan beskrivas som att i Sverige erbjuder staten en res­pirator för att hålla landsbygden hjälpligt vid liv och kommunerna förväntas vara tacksamma för detta. I Norge å andra sidan föder och göder man landsbygdskommunerna så att hela landet ska kunna brukas och fungera. Det svenska synsättet, att hålla landsbygden vid liv, skulle uppfattas som en förolämpning i Norge.

När jag jagade septemberälg i Ögonfägnadens jaktlag i Jämtland diskuterades landsbygdspolitik och skillnaderna mellan Sverige och Norge. Skillnaderna blir mycket påtagliga när permanentbostäderna i de jämtländska byarna blivit jaktvillor, mobiltäckningen är obefintlig på stora områden och när enorma dånande vattenkraftdammar generar välfärd i Stockholm. Exemplen hopade sig utanför dörren på jaktstugan.

Ragunda kommun i Jämtland tillhör en av Sveriges fattigaste kommuner med landets högsta kommunalskatt medan Danderyd tillhör en av landets rikaste kommuner med en av de lägsta kommunalskatterna. Hur kan det komma sig att en region som producerar mängder med elkraft och har mängder av skogsråvara är fattigare än ett villaområde i Stockholmstrakten? Så skulle det inte vara i Norge. Det visar sig att det beror på skattesystemet. Sverige har valt ett system som bygger på att kommunens intäkter i stort kommer från den skatt som kommunens innevånare betalar, medan den rikedom som kommunens industrier genererar i princip hamnar i statens ficka istället för kommunens. Norge har valt en annan väg, en väg som leder till att landsbygden inte töms på vare sig rikedomar eller människor, ett system där skattepengen stannar där skattepengen produceras.

I Indalsälven finns 19 vattenkraftverk. Nio av dessa ligger inom Ragunda kommun. Dessa nio dammar tillför statskassan enorma pengar av vilka kommunen bara får tillbaka en närmast symbolisk summa. I Norge där­emot har kommunerna lokal beskattningsrätt på fastigheter och industrier inklusive vattenkraft. För att förstå betydelsen kan i sammanhanget nämnas att vattenkraften som produceras i jämtländska Hammarforsen ger cirka 30 miljoner bara i fastighetsskatt, ungefär en tredjedel av kommunens totala skatteintäkt. Pengar som i Norge skulle gå till kommunkassan, men som i Sverige går till stats­kassan. Hade vi haft samma system i Sverige som i Norge hade Ragunda varit ett av de rikaste områdena i landet. Danderyd hade samtidigt varit betydligt fattigare.

Norge har ytterligare system som gör det trivsammare att bo på landet. Kommunerna har fri förfoganderätt över en del av den elektricitet som produceras i kommunen. El som man kan använda eller sälja med förtjänst om så önskas. En annan detalj är att arbetsgivaravgiften minskar ju längre ut i obygden man kommer, för att till slut slopas helt. För de som har studielån och bor på landet har man ett mycket fördelaktigt avskrivningssystem. Allt detta i syfte att motverka avbefolkningen av landsbygden.

Är det ett problem att människor som själva valt att bo på landet inte får tillgång till de rike­domar som produceras i den egna regionen och att rikedomarna hamnar på annat håll? I slutänden är det en politisk fråga och politik kan man välja. Bra att veta är att hälften av Sveriges väljare bor i regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Så gör även större delen av politikerna. Således, det kommer inte finnas någon politisk vilja att ändra på synen på landsbygden inom överskådlig tid. Samhällsfunktionerna kommer att fortsätta min­ska och till slut går det inte att återvända.

Som jag ser det finns det nationella risker med den inslagna linjen. Människor värderar stadens konsumtionsmöjligheter mycket högt. I takt med minskade möjligheter till konsumtion kommer landsbygden fortsätta att av­folkas och därmed minskar även kommunens beskattningsbas. Hälften av landets kommuner har en minskande befolkningsmängd och denna minskande skara blir dessutom allt mindre beskattningsbar. Den andra delen, den del av skattekakan som kommer från företagen och som i dag hamnar i stats­kassan kan mycket väl försvinna utomlands. Vad är det som säger att företagen kommer att välja att behålla sina säten inom landets gränser? Pengarna från Hammarforsen kan mycket väl hamn i Zürich eller Geneve. Då är Ragunda ett bättre alternativ för Sverige.

Vad är det då som Norge fattat, men inte vi? Det vanligaste argumentet för Norges generösa landsbygdspolitik är att det i grunden handlar om att säkra fiskeindustrin som är en mycket viktig basnäring - ungefär som skogen, vattnet och malmen är för Sverige. De säkrar sin produktion av råvaror och hävdar vikten av dessa för landets ekonomi. Tyvärr har vi en folkopinion som politikerna lyssnar till som hävdar något annat. Jag hävdar att man säkrar landets framgång genom landsbygdens välgång.

Rickard Axdorff

Skogsaktuellt

Artikeln publicerades onsdag den 12 oktober 2011

Kommenterarer till artikeln

Eva skrev 2015-04-11 06:34:58:

Nu förstår jag varför varenda liten minsta by i Norge har ett fräscht centrum med så gott som fullservice och skola, bibliotek och hälsocentral, välmående gårdar och betande djur på ängarna. Vi reser mycket i Norge på somrarna i vår husbil, vi har besökt norra Norge ovanför Lofoten ( har det vackraste kvar längre norrut ) och bilat runt ända ner till Stavanger, och vi har förundrats och fascinerats att Norge är så välmående och upprustat faktiskt överallt. Vi bor i Jämtland, med potthålsvägar och dåliga lagningar i asfalten, det har de inte i Norge. Där har de byggt tunnlar, broar, bra asfalterade vägnät baske mig överallt också, imponerande!!! Så lite avundsjuka bör vi nog vara på Norges framsynta politik att hele lanne ska brukes......


Bernt skrev 2015-04-10 13:40:35:

På industrifastigheter är det statlig fastighetsskatt !


Rickard Axdorff skrev 2015-04-10 09:36:06:

Värt att veta, denna ledare skrevs i slutet av 2011. Med vänlig hälsning, Rickard


Afre skrev 2015-04-10 07:33:11:

Här har vi facit på en bra landsbygdslösning,bara för Sverige att ta efter! Mycket bra skriven artikel!


EL skrev 2015-04-01 21:51:30:

Mycket bra skrivet. Ett sakfel dock: fastighetsskatten är avskaffad, men fastighetsavgift går till kommunen. Trots det så borde skattesystemet förändras så att det vore billigast att bo i glesbygd utan service och dyrast att bo i Danderyd


Magnus Malmsten skrev 2015-03-31 22:35:18:

Mycket träffsäker artikel! www.landsbygdspartiet.orgS


PB skrev 2014-05-19 23:32:48:

Jag tror det handlar om en politisk ovilja, ett systemfel bl.a. men också en okunskap om vad som genererar välfärd. Regeringar har ju genom åren gjort den ena glesbygdssatsningen efter den andra utan att haft kunskap och förstånd om att sätta in det i en helhet. Men det måste främst finnas en ärlig vilja att skapa förändring och det gäller såväl det offentliga som det näringspolitiska. Så länge företag som verkar i landet (skogen tex) inte bryr sig och de centrala organisationerna inte har kunskap därför de bara intresserar sig för den kortsiktiga ekonomin blir det ingen förändring. Norges regionalpolitik har så länge jag varit med alltid gynnat ett brukande av landets naturresurser och framförallt att det varit ett lokalt brukande kopplat till boendet. I dag finns varken vilja eller kunskap hos politiker att skapa arbetstillfällen för de som få som fortfarande finns kvar. Det löser företagen i stället med tillfällig arbetskraft från utlandet.


BJ skrev 2013-08-24 02:31:30:

Landsbygdsutveckling i strandnära lägen har för höga krav Det är så att Länsstyrelsen lämnar naturligtvis in synpunkter i kommunernas process med att ta fram LIS-områden till översiktsplanen. När ett område pekas ut som LIS-område innebär det inte att strandskyddet inom området upphävs överhuvudtaget. Varje verksamhet, byggnation, åtgärd och dylikt som är förbjuden att utföra inom strandskyddsområde måste prövas mot de särskilda skäl som finns angivna för dispens i miljöbalken. De särskilda skäl som kan åberopas står i 7 kap 18 c punkt 1-6 och d §§ miljöbalken. Det sistnämnda kan åberopas om det gäller ett LIS- område. När det gäller landsbygdsutveckling i strandnära läge (LIS) får man beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden. Och när det gäller byggnation av enstaka en- eller två bostadshus inom LIS- område är en förutsättning för dispens att det uppförs i anslutning till ett befintligt bostadshus. Det som finns skrivet om begreppet i anslutning till är ”Endast i undantagsfall, huvudsakligen i glest bebyggda delar av landet eller vid gårdsmiljöer, kan ett hus anses ligga i anslutning till ett befintligt bostadshus om avståndet är tvåhundra meter. I större delen av Sverige bör avståndet i allmänhet vara klart mindre än så för att bestämmelsen ska vara tillämplig” (regeringens proposition 2008/09:119). Anledningen är att det annars finns en risk att ny bebyggelse utvecklas på ett ostrukturerat och felaktigt sätt och med stora avstånd och att det i många fall inte skulle finnas kvar några stora orörda strandskyddsområden för djur och växtriket och för allmänheten. En anledning till att det finns de som upplever motsättningar i strandskyddsärenden kan vara att man haft högre förväntningar på lättnader i strandskyddet än vad som faktiskt medges i lagen.


MS skrev 2013-07-31 14:51:59:

Mkt bra skrivet! Ibland önskar man att svensken vore lite mer som fransmännen, att man helt enkelt kunde sätta ned foten och slå tillbaka när det gått åt helvete för långt.. Att skogsbolag, gruvbolag och energibolag kan göra miljardvinster med råvara från landsbygden utan att landsbygdskommunerna får annat än korvören tillbaka för det är så in i helvete fel så man saknar ord.


Peter skrev 2013-07-29 07:15:51:

Tack för denna informativa artikel! I våras gjorde Rapport eller Aktuellt ett reportage om framtiden för småsamhällen i Norrland. Det var ett skrämmande reportage, där samhällen som i dag har, säg 1000 - 2000 invånare beräknas bli spöksamhällen bara inom 30 år.


Erik skrev 2011-11-10 23:50:37:

Hej! Detta var ett av de bästa ledar inlägg jag har läst i mitt liv. Jag håller med helt o hållet i detta verklighetens poäng för inlandskommunernas utveckling . "Vi" i inlandskommunerna lever i en rävsax och mer eller mindre och väntar in att den ska slå igen pga skatteintäkt minskningar pga av minskade inv. antal. I politiken har det pratats ofta om kommunstödbidrag när det istället behövs stöd för företags o studie underlättande för inlandskommunerna i Värmland till norra Lappland och produktionsstöd av hemma producerandet i kommunerna - som du säjer där egenproducerande del stannar kvar till kommunkassan Har nyss pratat med en småföretagare idag i resturangbranchen i min hemkommun i Dorotea och där pessimisten klargjordes av mindre intäkt i de svåra marknadens svackor med följd av uppsägningar o minskade invånarantal och att invånarantalet håller på att vara på gränsen för företagaren men övelever knappt tack vare "turistsäsongen" o förbi åkande gäster. Hur ska vi kunna behålla opnionen och förverkliga av dessa möjliga Kommunproducerande/företagsunderlättande/studie - förbättringar som kommer kummunkassan till del än allt till statskassan ???? - det utarmar ju inlandets framtidshopp!!!! - vi i Norrlands inland har inte samma förutsättningar som städernas möjligheter. Har själv nu sett verkligheten Norges små landsbygder efter 7års tid av jobb där. Sett hur välmående och småföretagsrikt kommunerna har det trots sina för höga levnadskostnader. Att man mitt i obygden på landsbygden kan föda o bruka det man har i odlingar, erfarenheter, kunskap, studier, till småföretagande. Där ofta att de som blir välmående köper olika tjänster av varandra. Kan liknas med det välmående i närheten av Sveriges kuststäder, det som har svårt att överleva i inlandet. Men överlevnadet i inlandet lever till stor del av inlandets arbetskraft i grannlandet Norge, som med min egen köpkraft av varor o tjänster när man kommer hem. Mvh Erik

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste