Hur fri är skogsägaren egentligen?

DEBATT Många av er som läser rubriken skulle säkert påstå att friheten är begränsad. Vissa kanske till och med vill säga, starkt begränsad. Mycket av det kan säkert härröra till debatten om statens bristande ansvar och byråkratiska hantering i nyckelbiotopfrågan, där många vittnar om hur man fått ställa in avverkningar som anmälts och där ersättningar för intrånget inte har klarats ut.

Det är naturligtvis inte rimligt att sådant inträffar i en rättsstat, där äganderätten är ett starkt fundament. Men det är ju trots allt en ganska begränsad grupp av skogsägare som drabbas. Alla övriga borde ju vara nöjda, kan man tycka.

Så är dock inte fallet om man följer debatten om skogen och skogsbruket. Intrycket är snarare det motsatta. Vilka hjälps då åt för att utmåla Sverige som landet där äganderätten är hotad. Lobbyismen är omfattande från många olika intresseorganisationer är det enkla svaret, men det är å andra sidan inget som är speciellt för skogsbranschen. För att nå genom bruset i medielandskapet räcker inte enkel saklighet, utan överdrifter blir vapnet.

När jag arbetade som skogsarbetare på 70–80 talet var ju ofriheten och äganderätten mycket mer hotad än i dag.  Skogsvårdslagen var mycket mer detaljerad och styrande över det enskilda skogsägarskapet än nu i modern tid. Där bestämdes hur många plantor som skulle finnas på hyggena och det skulle vara gran eller tall, punkt. Röjningsplikt rådde och detta gällde över hela landet med små avvikelser. Myndigheterna var inte ifrågasatta i den omfattning som gäller idag. Det kan nog delvis förklaras av det samhällsklimat som nu råder, där den individuella frihetens ideal vunnit stark terräng.

Jag menar att skogsägaren, trots min argumentation, är mindre fri i dag. Men det är inte myndigheter och politiker som begränsar friheten. Det är istället det storskaliga bolagsskogsbruket och deras egna stora industrier. Storskaligheten har skapat en likriktning i skötsel och metoder, som ingen svensk skogsvårdslag någonsin har förespråkat. Anlitar du ett börsnoterat bolag att avverka din skog så utförs det på exakt samma sätt oavsett vilket av våra stora bolag du väljer. Det anses helt enkelt mer lönsamt, effektivt och rationellt utifrån bolagens kvartalsrapport.

Arbetsorganisationen är mer rationell om alla maskinentreprenörer är utbildade att utföra jobbet likadant överallt. Effektiviteten blir bättre om maskinföraren slipper ställa om datasystem och sitt eget huvud vid varje nytt avverkningsuppdrag. Mest påtagligt blir ju detta vid gallring. Därför ser våra skogar likadana ut över i stort sett hela Sverige. Och den enskilde skogsägaren är i händerna på virkesuppköparen. Speciellt gäller det givetvis för alla så kallade utbor som har lite eget hum om hur skog ska skötas.

De enda man kan ha lite förhoppningar på är de oberoende företag som inte har någon direkt koppling till egna ägda industrier. Men de är försvinnande få på den marknad som domineras av kanske 5–6 bolag i landet. Så friheten, mina kära kollegor, har aldrig varit mindre än nu, för oss skogsägare!

 

Jan Larsson

Järle gård Nora

 

Artikeln publicerades torsdag den 27 juni 2019

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste