DEBATT: Den nödvändiga prioriteringen

En gång per år inbjuds ledamöterna i Sveriges Riksdag till middag på LRF. Jag deltog vid ett av de större partiernas besök och vid slutet av mötet började mitt bord prata om vad som egentligen är pudelns kärna i politiken. Då sa en av riksdagsledamöterna: ”politik handlar om prioritering!”

Den kommentaren var mitt i prick. Tittar man på en regerings budget så finns det ett reformutrymme, en budget. Och inom denna prioriteras de åtgärder som regeringen vill genomföra. När budgeten är slut så saknas utrymme för fler åtgärder.

Så har det också sett ut i skogen. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen har en budget och för den kan de lösa in skog som anses skyddsvärd genom reservatsbildning eller biotopskyddsområde. Men eftersom budgeten är begränsad måste myndigheterna, precis som politiker i regeringen, prioritera vilka objekt som är mest skyddsvärda. Det vill säga vilka myndigheterna väljer i första hand.

Nu tycker jag man kan skönja en annan linje som kullkastar prioriteringen och den vill jag beskriva med denna text.

LRF driver ett antal principmål varje år, det vill säga ärenden där vi medfinansierar och engagerar oss i en medlems domstolsprocess. De mest kända ärendena för 2017 gäller artskyddsförordningen:

Bombmurkledomen i Värmland som avgjorts i högsta instans, Mark- och miljööverdomstol, MMöD.

Lavskrikefallet i Hälsingland som överklagats till MMöD.

I bägge dessa fall har skogsägare förbjudits att avverka vanlig, välskött skog utan höga naturvärden och trots att det handlat om miljonbelopp så har beskedet från Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen varit att skogsbrukaren inte ska få någon ersättning.

För bombmurklan har domstolen nu slagit fast att det är orimligt att förbjuda en avverkning utan att ersätta skogsbrukaren för den uteblivna skogsintäkten. Och för lavskrikan är resonemanget detsamma, frågan är dock ej avgjord i högsta instans.

Inget har hindrat Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen att göra reservat av dessa skogar och ersätta markägaren. Men efter domen om bombmurklan gav Länsstyrelsen okej till avverkning, så den är nu avverkad, med hänsyn tagen till den omtalade svampen.  När det blev klart för Länsstyrelsen att de var tvungna att ta pengar ur egen budget för att spara skogen med bombmurklan, då blev den inte prioriterad…

Vad händer med prioriteringen om budgeten för att ta bort skog från skogsbruk inte ligger hos berörd myndigheten utan istället läggs i knät på den privata skogsbrukaren?  Jo, det är hög risk att nödvändig prioritering uteblir och att vanlig brukad skog utan höga skyddsvärden tas ur produktion. Det är dåligt både för samhällsekonomin och klimatet.

Ett annat av LRF:s principmål gäller avverkning i fjällnära skog. Det har tidigare varit så att Skogsstyrelsen ersatt markägaren ifall de nekas tillstånd till avverkning i fjällnära skog. Nu ifrågasätts denna ordning av Kammarkollegiet, det vill säga statens advokater, med motiveringen att skogsbruket inte är pågående markanvändning. Resonemanget är tossigt, men likväl ännu ett exempel på när en myndighet vill flytta budgeten från sig själv till en enskild skogsbrukare.

 

Björn Galant

Expert Allemansrätt, Äganderätt, Infrastruktur

LRF

 

Artikeln publicerades lördag den 25 november 2017

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste