Han gav skogshistoria ett eget forum

Det började med en plats i en skogshistorisk kommitté på Kungliga skogs- och lantbruks­akademien. Och blev så småningom bildandet av Skogshistoriska Sällskapet. Möt en av föreningens grundare, Lars Kardell.

Lars Kardell gav Skogsaktuellt en liten rundvandring i friluftsområdet Stadsskogen i Uppsala, för att visa några exempel på kulturlämningar som man kan stöta på i skogen.Foto: Pierre Kjellin
Som skogsforskare på SLU förärades Lars Kardell i början på 1980-talet en plats i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.

– KSLA hade bildat en skogshistorisk kommitté och jag blev invald där. I kommittén satt professorerna Nordström och Eklund och docenten Karin Ehrenberg och skogsvårdschefen på Uddeholm, och så var det byråchefen Hjort från Skogsstyrelsen, berättar Lars Kardell.

Kommitté­medlemmar­nas intresse för skogshistoria visade sig dock inte sträcka sig så värst långt bak i tiden, tyckte Lars:

– De var mest intresserade av vad som hade hänt i närhistorien, den omvälvning av skogsbruket som skett efter andra världskriget. Medan jag var mera intresserad av vad som hänt i skogsbruket innan fotografiet uppfanns.

Lars tyckte inte heller att det hände tillräckligt mycket i KSLA:s skogshistoriska kommitté. Så han och en kollega började smida planer på att starta en egen skogshistorisk förening.

Historiskt perspektiv

1990 bildades Skogs­historiska Sällskapet, och man hade lyckats få finansiell uppbackning från skogsindustrin. Lars Kardell hade också fått sin chefs tillstånd att ägna en fjärdedel av sin professur på SLU åt den nya föreningen:

– Annars hade jag aldrig hunnit med allt arbete med föreningen, tillägger han.

Lars Kardell har arbetat med forskning och skoglig utbildning i hela sitt yrkesverksamma liv. Och intresset för skogshistoria går som en röd tråd genom hans skogliga yrkesgärning:

– Jag har hela tiden sedan jag började arbeta på skogshögskolan 1962 försökt ha ett historiskt perspektiv när jag undervisat mina studenter, berättar Lars.

– Jag kommer ihåg den första föreläsningen jag höll. Det var i Lycksele och jag tog upp Linnés Lapplandsresa från 1732. Jag tycker det är väldigt viktigt att beskriva de förändringar som har skett i landskapet med långa mellanrum, inte minst med tanke på de långa omloppstider som är i skogsbruket.

Forskande pensionär

Just nu ägnar Lars Kardell sin fritid som pensionär åt att forska kring hur vi i Sverige använt och betraktat hjortronen längre tillbaka i tiden.

– Jag sitter och läser i äldre litteratur. Det är ett väldigt tidsödande arbete eftersom det är stora mängder text att ta sig igenom och mycket tid som går åt till att leta upp litteratur, förklarar Lars.

Lars har forskat en hel del kring nationalparker, friluftsliv och om bär och svampar. Bland annat har han studerat konsekvenser av det moderna skogsbruket, till exempel hur bär och svampar påverkas av kalavverkning. Lars Kardell har även skrivit böcker om skogshistoria.

Skogshistoriska Sällskapet

Bildades 1990 och har idag cirka 1 200 medlemmar.

Startades med syftet att ”skildra skogens historia bortom samtidens trender och utan de nostalgiska filter som så ofta färgar det förflutna”.

En viktig del av verksamheten är exkursioner på skogshistoriska platser eller om skogshistoriska företeelser. Delar varje år även ut utmärkelsen ”Örtugen” till unga lovande forskare och amatörforskare som gjort skogshistoriska insatser under lång tid.

Ger ut en årsskrift samt medlemstidningen Tidender med fyra nummer per år.

Skogshistoriska föreningar finns även i bland annat de andra nordiska länderna.



Pierre Kjellin

Frilansjournalist

Artikeln publicerades onsdag den 27 maj 2015

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste