Att förhålla sig till växthuseffekt

LEDARE. Är du klimatskeptiker, klimatalarmist eller klimatneutralist? Kanske bryr du dig inte alls om koldioxidfrågan eller växthusfrågan som diskuteras ivrigt av allt och alla. Min uppfattning är att eftersom alla verkar ha en åsikt så ska vi skogsbrukare driva frågan till vår fördel.

Rickard Axdorff

Så den nationella inriktningen är fastslagen. Skogen är vägen bort från ett oljeberoende, men för att nå dit måste skogen bärgas. För skogen ägs inte av samfundet Sverige utan den ägs av mängder av skogsbruksföretag. För att vi ska bli en del av omställningen tror jag inte att många av oss kommer att nöja sig med en klapp på axeln och lite beröm för att vederbörande gör en ”god gärning”. Vi kommer att kräva att samhället behandlar oss som de goda företagare vi i själva verket är. Vi kommer att kräva att vi totalt sett går ur omställningen med lönsammare företag. Våra landsbygdsföretag måste kunna tillåtas att utvecklas och bli långt mer lönsamma än vad de tillåts idag. En omställning som inte kommer hela landsbygden till gagn på grund av effekter från andra restriktioner, neddragningar med mera kommer inte att accepteras och då kommer omställningen att gå om intet.

När jag lyssnar med en skogsbrukares öron så är det några saker som slår mig. Saker som saktar ner eller stoppar utvecklingen. Det ena är att det just nu saknas politisk styrning. Hur svårt kan det vara att bestämma sig? Slå fast att alla bilar ska köras på fossilfria bränslen 2030 och reglera strikt hur förändringen ska ske över tiden. Lagstifta fram husbyggande av trä i betongstäderna. Sätt upp tvingande mål om minst 60 procent trädbaserat byggmaterial i alla storstädernas nybyggnationer. Ett annat stort orosmoment är våra folkvalda i EU. De verkar inte ens förstå att de är naiva. De måste ta strid på ett helt annat sätt så att vi över huvud taget får bruka våra skogar som vi själva vill. Det krävs krafttag för att exempelvis inte 60 miljoner italienare med retoriken, ”gör inte om våra misstag och utplåna skogen”, stoppar våra skogsbruksmetoder. Ska vi lyckas med en för landsbygden och landet lönsam, och för städerna nödvändig, omställning är det nödvändigt att våra företrädare spottar i nävarna, kaxar till sig och säger sitt hjärtas mening. Skogsbruk i Sverige är hållbart och vi ska bli hela Europas försörjare av kloka gröna produkter, vilka är lönsamma för hela kedjan. Kan de inte skriva under på det så bör de entledigas.

Sist men inte minst. Omställning kräver att folk i praktiken, inte minst i storstaden där våra politiker bor, inte struntar i frågan. Att dubbelmoralen försvinner. Sanningen är att många säger en sak och gör en annan. Andra ska åka kommunalt men själva tar de flyget. Stockholms stad eldar med kol och sopor medan förbrukarna av värmen talar sig varma om växthuseffektens negativa påverkan. På landet har vi sopsorterat sen vi tämjde grisen, men i Stockholm sopsorterar endast 15 procent. Ändå ojar de sig högt över resursslöseriet. Produktionen av koldioxid är som högst i storstäderna och de konsumerar mer koldioxidproducerande produkter än någonsin, samtidigt som de sitter på höga hästar och förespråkar mindre klimatpåverkan. Jag tror på den goda människan. Därför tror jag också att det viktigaste för en omställning, såväl nationellt som internationellt, är att folk sätter skeden i munnen på sig själva. Att det man säger är det man gör.