Landsbygdens folk och landsbygdens framtid

DEBATT. Landsbygden hamnar ofta i samma fack som skolan, integrationen och ungdomsarbetslösheten. Den diskuteras och dryftas i media, av politiker och av oss i lantbruks­näringen som ett problemområde.

Att fokusera på det negativa leder inte till utveckling. Men när det ska fokuseras på det positiva är det bilden av sörgårdsidyllen med gårdsbutiker och betande djur som storstadsbor gärna vill se. Men enbart sådana näringar håller inte landsbygden vid liv.

Att landsbygden hamnar i ett fack där den diskuteras och ältas som ett problem som måste lösas är inte bra. Än värre är att vi som bor och verkar på landsbygden inte ser det på samma sätt vilket ökar klyftorna och placerar oss i två läger. Vi ser inte oss själva som förorenare, polluters. Där vi ser möjligheter och utveckling ser motparten kostnader och miljöförstöring.

Det är inte ekonomiskt försvarbart att behålla en landsbygdsskola eller att ploga vägarna vid samma snödjup som i staden, det är inte ekonomiskt försvarbart att behålla kollektivtrafiken eller att gräva för bredband. Att hela tiden försämra våra villkor och samtidigt dra in den samhällsservice som storstadsbor tar för givet är två slag på någon som nästan ligger.

I verkligen skulle landsbygden inte fungera utan aktiva jord- och skogsbrukare med verksamhet på landsbygden. Vi finns på plats när arbeten som snöröjning, grävning för bredband och avlopp, eftersök på vilt­olyckor, nedtagning av träd, betes­marker för att behålla sjöutsikter, spridning av hästgödsel, tillsyn av fastigheter för utomsockens, listan kan göras hur lång som helst. Förutsättningen för att vi ska kunna hjälpa till med allt detta är att vi är aktiva och har vår inkomst från jord- och skogsbruksnäringen.

Att våra företag förser storstäderna med både energi och livsmedel värderas lågt. Däremot är storstädernas folk och politiker inte främmande för att lägga sig i, diktera villkor och ha åsikter om våra verksamheter på landsbygden. Utbyggnaden av Slussen med vårpuckeln som följd är ett ypperligt exempel. Markägarna runt Mälaren har förlorat mot Stockholms stad.

Varken DN eller SvD vill skriva om vårpuckeln, trots att vi har kontaktat dem. Däremot skriver det gärna om ombyggnaden utifrån hur den påverkar närområdet. Att jordbruksmark försvinner verkar vara helt irrelevant. När jag tog upp frågan om Sveriges livsmedelsproduktion vid en fältvandring under processen svarade miljökonsulterna att det är en annan fråga! Om man tar bort 10 000 hektar av den bästa jordbruksmarken så får det enorma konsekvenser i ett långsiktigt perspektiv.

Klyftan vi måste överbrygga är vad vårt arbete och vår närvaro på landsbygden är värd i samhällsekonomiska termer. Vi behöver lyfta våra näringar med hjälp av företagsutveckling och varumärkesbyggande. Vi är i underläge och vi behöver ändra taktik, det gäller att tänka förbaskat långt utanför ramarna. Stannar vi kvar i den box vi nu befinner oss i kan vi bara förlora.


Martina Schagerlund
spannmålsodlare, nötköttsproducent och skogsbrukare

Artikeln publicerades onsdag den 11 mars 2015

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste