Forskar kring fästingarnas framfart

Just nu pågår ett flerårigt projekt på SLU för att skapa sig en bättre bild över vad vilda djur har för betydelse i spridningen av fästingsjukdomar. Projektet startade i januari 2013 och nu har man fått fortsatt finansiering till och med hela 2016.

Petter Kjellander är professor vid SLU och stationerad vid Grimsö i Örebro län. FOTO: SLU
Det är i Örebro län och Stockholms län, närmare bestämt Vaxholms kommun, som projektet pågår. Det är två intensiva områden när det kommer till fästingar. Petter Kjellander är professor vid SLU och stationerad vid Grimsö i ­Örebro län och var 14:e dag inventeras fästingvegetationen.

– Vi samlar från alla olika sorters djur oavsett var de fångas, som bland annat harar, rävar, rådjur och gnagare. Det finns en rad fästing­relaterade sjuk­domar där TBE och borrelia är de största och viktigaste för människor, men vi tittar även på fler som drabbar våra husdjur.

Under lång tid har det pratats mycket om att rådjuren är orsaken till fästingspridning, vissa har till och med föreslagit att kraftigt öka avskjutningen, men enligt Petter Kjellander har antalet rådjur minskat drastiskt i Sverige de senaste 20 åren medan fästingarna har fortsatt att öka.

– Vi vill hitta en rimlig förklaring till detta och ansökte om pengar. Först fick vi ett pilotprojekt under 2013 och startade lite försiktigt. Nu har vi fått tre år till mellan 2014 till 2016 och jag hoppas att det räcker. Problemet med däggdjur är att de lever så länge, det tar tid att följa dem. Rådjuren är viktiga i forskningen, men de är inte de enda.

Bärs ej på rådjur

Gnagare betraktas som så kallade reservoararter för många fästingburna sjukdomar, eftersom såväl bakterier som virus hittas i gnagarna även under vintern. Men sorkar varierar i antal varje år.

– Det återstår att se hur stor betydelse det har för det här. Jag brukar likna det vid ett komplicerat vattenledningssystem. Fästingarna är vattnet, kranarna är de olika däggdjursarterna som till exempel rådjur, sorkar och möss. Längst ut har vi en tappkran. Hur många fästingar kommer ut om vi stänger rådjurskranen?

TBE och borrelia ska också passera kranarna, men det är inte säkert att de går rakt igenom eftersom borrelia inte kan bäras av rådjur.

– De är inte kompatibla och det ska vi titta närmare på. Om borrelian tvättas bort på ett rådjur kommer vi få många spännande men krångliga utfall och därför måste vi hålla på ett tag med forskningen.

Därför samlas speciellt detaljerad information in från Grimsö i Örebro län där det är få rådjur och från Vaxholm i Stockholms län där det tvärtom finns gott om både rådjur och fäst­ingar.

Komplicerade faktorer

– Det finns ännu mer komplicerande omständigheter. Om det till exempel finns många harar i ett område så finns det mycket blod till fästingar. Om man minskar antalet harar så borde fästingarna minska med lika många procent, men så blir det inte. Antalet minskar, men inte med lika mycket utan det blir i stället fler fästingar på färre antal harar. Detta betyder att då kan faktiskt fler fästingar bli smittade om de biter på en smittad hare.

Om man minskar på de vilda djuren kan därför sjukdomarna från fästingar i stället öka. Detta kan man se i statistiken för Stockholms län, där fler människor blir TBE-smittade när det är få harar men många rävar som äter hararna. Det kan alltså bli väldigt komplicerade flöden i vattenledningssystemet och forskningsprojektet kommer inte att kunna lösa världens alla problem, men de kommer att få en bättre inblick.

Är fästingar rådjurens fel?

– Jag skulle vara otroligt glad om vi kunde reda ut vilka sjukdomar som olika däggdjur bär på och hur de kan föra dem vidare. Jag blir även glad om vi kan få en uppfattning om den relativa betydelsen för sjukdomsspridningen och hur viktiga rådjur, harar och gnagare är för det. Jag vet inte om det är rådjurens fel, men jag tror att deras betydelse är överskattad, säger Petter.

Om projektet

I projektet samlas prover från ett par hundra rådjur per år in, med start redan på våren och de nyfödda rådjurskiden. Sedan återkommer man till samma rådjur och tar blodprov.

De vuxna rådjuren tas det prover på under vintern.

Projektgruppen vill ta reda på hur sjuka rådjuren blir, hur de klarar sjukdomarna och om de blir immuna. Harar och gnagare ingår också i projektet, däremot inte fåglar.

Efter första pilotåret, 2013, fick gruppen in totalt 4 000 prover.

SLU är huvudman för projektet men även andra universitet och myndigheter ingår (Linköpings universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt och Folkhälsomyndigheten) där sju personer plus studenter är inblandade.

Naturvårdsverket är huvudfinansiär, men projektet har även fått ett litet anslag av Jägareförbundets forskningsfond. Dessutom är ett flertal privata stiftelser med och bidrar ekonomiskt.

Hittills har projektet fått cirka en miljon kronor per år.

Artikeln publicerades fredag den 17 oktober 2014

Kommenterarer till artikeln

Älgfoderodlare skrev 2014-10-18 22:40:15:

Jag tror att den största orsaken till Fästingarnas uppgång är till stor del en förändring i jordbrukslandskapet o dess historia. Förr eldade man på vårarna för att snabbt få till färskt bete på vallar o marker i träda. Dikesrenar brändes för att ta tillvara det som fanns inom byarnas gränser. Jag var själv med o brände flera stora områden varje vår där jag växte upp. Och eld dödar fästingarna mycket effektivt. Det som kan vara en intressant studie nu är ju det stora avbrända området i Vätmanland. För att se hur snabbt foderväxter och därefter djuren kommer tillbaka. Och där se hur snabb spridningen blir av fästingar. Det var kanske inte bättre förr, men vissa saker som man gjorde var bra ur vissa synvinklar. Och ska man försöka minska på Fästingarnas problemskapande, är nog inte lösningen att minska på deras värddjur enbart. Vi skulle ev. också via eldningen, återskapa en del av den biologiska mångfald som kan ha gått förlorad via förändringarna i jordbrukslandskapet. Mer bete för småvilt samtidigt som man bekämpar en skadegörare.

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste