Därför gillar vi inte kalhyggen – politiken är åt skogen

DEBATT. Varför tycker folk inte om kalhyggen? I en intressant krönika i Skogsaktuellt nummer 7/2014 söker biologen Ambjörn Johansson svar på denna fråga. Han påstår frankt att:
ingen människa utanför skogsnäringen tycker om kalhyggen
dessa människor (som inte gillar kalhyggen) har fel

Jonas Rudberg, Biolog och sakkunnig skogsfrågor Naturskyddsföreningen
Som argument för det senare tämligen kategoriska påståendet anför krönikören att en skog aldrig kan bli ”trasig” eftersom naturen kan inte ”gå sönder”. Sedan fortsätter Johansson att filosofera med utgångspunkt i åsikten att inga tillstånd i naturen är bättre eller mer värda än andra.

Visst är det så att få utanför skogsnäringen älskar kalhyggen, det är även Naturskyddsföreningens erfarenhet genom mängder av möten med människor vars närmiljö berörs av skogsbruk. Men vi underkänner inte denna åsikt – oavsett om den bygger på hyggenas upplevda fulhet, på att det är svårt att ta sig fram eller helt enkelt på en annan uppfattning om hur skog ska skötas än den genomsnittlige jägmästarens. Det finns förvisso rationella skäl att ifrågasätta kalhyggeskonceptet.

Vi har sett den storskaliga landskapsomvandling och den massförstörelse av biologisk mångfald som trakthyggesbruket lett till. Idag är över 1800 skogslevande arter rödlistade, och av dessa klassas fler än 850 som hotade. Trakthyggen har helt dominerat tänket i skogsbruket sedan 1950-talet, vilket skapat enskiktade, likåldriga skogar. Tyvärr försvårar det dessutom för många markägare att ställa om till ett hyggesfritt skogsbruk, eftersom detta ofta fungerar bäst i skogar med träd i olika ålder och storlek. Ett sådant skogsbruk skulle ge stora fördelar för både människor och miljö.

Och jo – det finns tillstånd i naturen som är bättre och mer värda än andra. I alla fall om vi har samhällets och människornas bästa för ögonen. Exempelvis stabila, resilienta skogar med välfungerande ekosystemtjänster. Skogar som kan leverera både produkter, tjänster och icke-monetära värden som skönhet och andlighet. Skogar som kan klara klimatförändringar och utgöra en viktig grund för ett framtida hållbart samhälle.

Naturskyddsföreningen delar definitivt Johanssons åsikt att det behövs specifika, genomtänkta och välmotiverade krav på skogsnäringen. Faktum är att det behövs mer än så: det är dags för en grundlig och omfattande utredning av den skogspolitik som visat sig vara helt åt skogen, om uttrycket tillåts. Den gamla politiken har överlevt sig självt. Sverige är värt en ny skogspolitik.

Jonas Rudberg,
Biolog och sakkunnig skogsfrågor
Naturskyddsföreningen

Artikeln publicerades tisdag den 30 september 2014

Kommenterarer till artikeln

Niklas skrev 2014-09-30 20:01:05:

Man slutar aldrig att förvånas över SNF:s totala oförmåga att skilja mitt från ditt. Skogen tillhör den lagfarna markägaren och därmed är det den lagfarna markägaren och INGA andra som ska bestämma markägarens skog. Basta! Istället för att gnälla på skogsbruket, borde SNF själv köpa in skog på den öppna marknaden. Då kan ni ju sedan skydda er egen skog precis hur mycket ni vill från kalhyggen... Allt ni då behöver göra är ju att äska mer pengar från medlemmarna. Om ni t.ex. höjde medlemsavgiften till säg 1000 kr/månad, vilket endast motsvarar ynka 4-5% av lönen för de flesta medlemmarna, skulle ni årligen få in några miljarder kronor/år att leka med. De här 4-5% av medlemmarnas löner kan ju jämföras med vad SNF:s egna skogsförslag skulle kosta skogsbrukarna i form av minskad intäkt. I Rickard Axdorffs fall skulle det röra sig om ca 70 procent minskade inkomster. Så jag kan inte se några som helst problem för SNF att motivera en liten höjning av medlemsavgiften för att skydda lite skog.

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste